Göteborgsposten – 12 november 1859, sida 1

———L 0 nmmmmmmonmmumummm—-—0 skäl, som man befarar att sakerna snart nog torde komma till den punkt, att de få personer, som kommunen nu har att tacka för sitt framskridande och ordningen i sin förvaltning, icke skola hafva annat val än att uteslutande egna sin tid åt kommunens tjenst, eller lemna allt vind för våg. Man har redan för närvarande svårt att erhålla lämpliga personer till de många kommunala befattningarne. Kommunens myndigheter hafva dessutom allt för liten makt för att kunna verkställa allt det nyttiga de vilja och upprätthålla ordningen, enär de vid utförandet och tillämpningen af sina beslut äro beroende af den goda viljan hos konungens befallningshafvande och stadens poliskammare. Icke heller är någon sammanhållning möjlig i kommunens förvaltning sålänge den är fördelad mellan olika myndigheter, hvar och en oberoende af den andra och dessutom iföljd af dylika myndigheters natur föga benägna för subordination. Detta förhållande visar tydligt att Majorna, hvad dess administration beträffar, icke längre kan förblifva in Statu quo, och att en förändring på ett eller annat sätt här måste äga rum. Det är nemligen icke tänkbart att regering och ständer kunna med likgiltighet åse att en kommun af 9,000 menniskor öfverlemnas åt slumpens ledning, och de måste derföre behjerta de önskningar Majornas innevånare framställa, isynnerhet som de grunda sig på billighet och den enklaste rättvisa. De öfriga olägenheterna, hvaröfver Majornas innevånare beklaga sig, äro väl icke af denna framstående vigt, men de kunna i allt fall icke lemnas utan afseende. Det är lätt att inse huru olämpligt det är för en befolkning, som hufvudsakligen lefver af dagliga förtjenster, att sköta sina rättsangelägenheter vid ett aflägset tingställe. Vår tids friare åsigter i ekonomisk lagstiftning kan icke heller billiga att Göteborg får beskatta rörelsen i Majorna derigenom att dess handlande och en del af dess handtverkare måste vara borgare i staden och staden af dem uppbär kommunala utskylder och sterbhusafgifter. Det nu anförda motiverar utan tvifvel tillräckligt Majboarnes önskan att blifva förenade med staden eller blifva konstituerade till en serskild stadskommun. För närvarande hafva de endast sökt det förra alternativet, emedan de väl förmodat detta äga största sannolikheten för sig att gå igenom. För vår del bekänna vi öppet att vi anse stadens invånare icke böra afslå den sökta föreningen, emedan vi tro detta vara en skyldighet å stadens sida och äfven förestafvadt af densammas verkliga intresse. Ingen fördomsfri kan neka att icke staden och Majorna äro ett samhälle, då de hvar för sig endast innesluta olika delar af den befolkning, som samverkar i stadens rörelse. Liksom hvarje lem uti en organisk kropp bildar en integrerande del af det hela, så utgör ju ett samhälles olika folkklasser, de som representera intelligensen, industrien och den fysiska arbetskraften, hvarandra ömsesidigt förutsättande elementer. I Majorna bo såsom bekant endast sådane, som af Göteborgs handel och sjöfart äga sin utkomst och stå i förhållande at arbetstagare till Göteborgs exportörer och importörer. Skulle de då ej vara en integrerande del af Göteborgs samhälle? Ingenting kan derföre vara obilligare än att öfverlemna dem åt sig sjelfva att med egna inskränkta resurser sköta sina kommunala angellägenheter, under det staden derjemte beskattar