Göteborgsposten – 9 november 1859, sida 1

väsen. Mannen ser öppen och godmodig ut och är af omkring femtio års ålder. Lifvet tyckes förefalla honom behagligt och någon särdeles stor brådska att komma till himlen synes han ej hafva. Hans omgifning bestod af enkla och anständige män — flitiga arbetare, hvilka ej tycktes sky mödorna. De sågo så ordentliga ut att man måste erkänna dem såsom raka motsatsen till skenhelgon eller bedragare. De hade varit fattiga; genom arbete voro de nu välmående och i stånd att föda tre eller fyra hustrur. Greely framhåller månggiftets ofördelaktiga sidor och säger bland annat: Ingen mormon har någorsin under samtal med mig omnämnt sin hustrus eller sina hustrurs omdöme öfver någon sak; jag har blifvit inbjuden i många hus, men aldrig föreställd för något fruntimmer. Jag såg högst obetydligt af dem. Äfven trodde jag mig bemärka att det emellan olika familjer är högst ringa sällskapligt umgän ge. I kyrkorna hörde jag god musik; bönerna voro passande och ej utan sin högtidlighet, men predikningarne kunde jag ej med: det fanns i dem alltför mycket olämpliga och råa saker. Då den äldste, Orson Pratt (ett stort kyrkoljus ibland de helige), begynde sin predikan, berättade han att han hela veckan sysselsatt sig på åkrarne och nu kroppsligen vore mycket utmattad. En eftermiddagspredikant hade ej förberedt sig alls, och talade i tabernaklet inför. tretusen åhörare hvadhelst som föll honom in. Genom alla mormonpredikningar drager sig, lik en röd