Göteborgsposten – 9 november 1859, sida 1

Yankees och Engelsmän. Oaktadt England ännu alltjemt är att anse som verldshafvets drottning, och oaktadt det har att förfoga öfver snart sagdt outtömliga hjelpkällor, torde det knappast finnas något land i Europa, der utsigten till ett fredsbrott är mindre välkommen. Det är icke blott det parti, som följer hrr Cobdens och Brights fana, fredsvännetna å tout prix, som skulle vilja tillämpa bibelspråket om någon slår dig på högra kindbenet, så vänd det venstra till på landets yttre politik, som afskyr kriget — det är den stora massan af det engelska folket. John Bull är ej hågad att våga lif och blod eller — hvilket betyder nära nog lika mycket för honom — förmögenhet och arbetsförtjenst för äran, denna dunstbild, som är så egnad att elektrisera la grande mnation. Ian för ej som denna krig för en id; han åtnöjer sig att kämpa för den i sina ofantliga tidningsspalter. Han är ingenting mindre än snarsticken, utan sänder, om han blir förorät