Göteborgsposten – 2 november 1859, sida 1

skarne äro af naturen ett ovanligt musikaliskt folk och den svenska operan intager en hög plats. Af sångare må först nämnas tenoristen Strand berg, hvars af naturen herrliga stämma under en tic höll på att gå förlorad, men innevarande säsong sjun ger han åter med behag och kraft. Men så snar det blir fråga om spelet, är han alldeles borta. En formiga och tunga rörelser, och ett smaklöst framsi gande af replikerna äro egendomliga för allt hva han presterar. 1 hans fru har man en älskvärd sån gerska, som t. ex. gifver en Jemmy i Wilhelm Tel med fulländadt behag och särdeles smak i sitt dra matiska föredrag. Dahlgren och isynnerhet Sandström, bassångare utmärka sig bredvid Strandberg. Mamsell Michal: röst är allom bekant; tyvärr spelar hon icke unde närvarande säsong, emedan hon tillföljd af sjukdon erhållit permission och vistas utrikes. Hon ersättes såvidt möjligt är, af den talangfulla m:lle Andre, son nu, efter att ha tillbragt någon tid vid utländsk: operor, kommit hem såsom utmärkt sångerska oci ännu till eu del endast saknar koloratur, för att blif va en prydnad för hvilken opera som helst. Stock holmarnes hopp, hvilket säkerligen icke skall bli svi ket, är m:lle Röske, en länge obemärkt, nu iändtliger framdragen talang, som utmärker sig genom sin själ: fullhet och det lif hon förstår att inlägga i allt hvac hon sjunger. Körerna äro vanligen väl inöfvade, och kapellet består nästan af idel konstnärer, såsom Ar.