Göteborgsposten – 29 oktober 1859, sida 1

af denna förderfliga dryck. I stället för at möta rusiga, larmande folkhopar, kommande från krogarne, möter man stilla, fridsamma men niskoskaror, som återvända från de dagliga bönesammankomsterna. En följd häraf äro de betydligt ökade insättningar ne i sparbankerna Många af de olyckliga qvinnor, som fört et! lastbart och förnedrande lefnadssätt, ha blifvif förda på andra tankar och ha antingen sök försörja sig på mera hedrande sätt eller be: gifvit sig till de för dem inrättade räddningshemmen. Poliskonstaplarne säga att deras sysslor numera äro sinekurer; brottmålen bli allt sällspordare och många rätlegångar nedläggas frivilligt. Och hvad som måhända at allt är det mest förvånande, det bittra religionsoch nationalhat mot landets katolska innevånare, hvartill Ulsters protestantiska och anglosachsiska befolkning så länge gjort sig skyldig, är försvunnetisom genom ett trollslag. Orangemännen -— de ursinnigaste katolikhatarne — hade sedan lång tid tillbaka plägat fira den 12 Juli med blodiga strider mot katolikerna, och antirevivalisterna sade derföre: vänta blott till den 12 Juli kommer och se om de icke skola göra sig skyldiga till de vanliga stenkastningarne! Men deraf blef intet! De fordom så stridslystna männen gingo helt fredligt till sitt prayermeeting och hade psalmböcker och biblar i händerna i stället för stenar, och de spalter i tidningarne, som de föregående åren egnats åt beskritningar på upploppen blefvo upptagna af skildringar utaf denna andaktsstund. Katolikerna ha naturligtvis ej kunnat tillsluta ögonen för dessa förhållanden. Ganska många af dem ha icke kunnat motstå the revivals mäktiga ström och ha öfvergifvit sina fäders tro för deras, som de så länge ansett för sina fiender. Många af dem, som icke öfvergått till den reformerta läran, ha till fullo erkänt den andliga rörelsens lyckliga inflytande på folket. Så har t. ex. Baron Pigott, en katolsk domare, offentligen yttrat att han anser the revival som den största lycka, som någonsin vederfarits Irland, samt att han önskar att den måtte utbreda sig öfver hela landet. Beslägtade ändliga rörelser ha visat sig Skottland och i norra England. För dem, som anse dem för ett blott religiöst svärme1, torde det ej bli så lätt att besvara fråsan: hvarföre ha de så utomordentlig framsång i både den gamla och nya verlden hos len lugna, sansade och praktiskt förståndiga inglosachsiska nationen? Såsom stöd för vår uppfattning af denna undliga rörelse skulle vi kunna anföra yttranlen af de af Storbritaniens frommaste och nest upplyste män, hvilka varit i tillfälle att jelfve bilda sig en föreställning om densamna, såsom t. ex. af vicekonungen öfver Irland, len ädle lord Carlisle. Deremot har från anat håll försök gjorts att framställa den iden nest ofördelaktiga dager, i det man, måhända not bättre vetande, förnekat dess ly ckliga reultater och med förkärlek framhållit därskaer och vidskepliga upptåg, hvartill några sig å kallande omvända gJort sig skyldiga. Jet är tyvärr så vanligt att der ett verkligt eligiöst lif uppkommer bland ett folk, vantro ch fanatism äfven göra sig gällande hos en ch annan, att det varit underligt om det icke nräftat äfven här, men detta torde dock icke unna kasta någon skugga på sjelfva rörelsen dess helhet. För öfrigt är det förbehållet framrenen a nn 0 nn ren nn