Göteborgsposten – 29 oktober 1859, sida 1

de själsqvalen utöfva på nervsystemet. Öf vertygelsen att Gvds nåd blifvit förspilld oc Hans vrede framkallad under ett i synd oc andlig bekymmerslöshet tillbragt lif mogna icke här, som eljest, småningom, utan påtvin gar sig menniskohjertat nära nog ögonblickli gen. Den, som haft tillfälle att iakttaga de verkan afkunnandet af en oväntad dödsdon haft på en delinqvent, kan icke förundra si; öfver den fysiska vanmakt, söm med ens in ställer sig när själen gripes af en plötslig till visshet gränsande fruktan för ett tillkom mande lif af outsägliga och eviga qval. Dei plötsliga blindhet, som öfverföll den ifrige för följaren af den första kristna församlingen, fa risen Saulus efter den syn han haft på vä gen till Damaskus, torde ha haft samma or sak som dylika nu förekommande fall i Ir land, neml. den utomordentligt starka sinnes rörelsens inverkan på synnerven. Hvad an går de ofvanomförmilta exemplen på förmå gan alt utan synsinnets tillhjelp — ja, i ena fal let utan all kunskap i innanläsning, uppsök: verser i bibeln, torde endast kunna förklaras genom en af de i högsta grad stegrade kän slornas verkan på nervsystemet förorsakac clairvoyance, liknande den, som plägar fram. kallas genom animal magnetism. Hvilka åsigter än en förvillad och opar tisk iakttagare hyser i denna sak, måste han dock erkänna att denna revival haft det mest vidsträckta och välsignelserika inflytande på den nordirländska befolkningen. Den framträdde först bland de egentliga arbetarne, men har nu genomträngt alla folkklasser. De mest bildade och de okunnigaste ha visat sig lika tillgängliga för densamma. Som rörelsens egentliga ledare nämner man jemte de protestaåntiska presterna ett betydligt antal unga lekmän. Många, som i början tadlade och hånade the revival, ha nu slutit sig till densamma med stor värma, utan att man kunnat spåra något yttre skäl till förändringen i deras tänkesätt. Den högt aktade prestman, hvars uppgifter vi ofvan citerat, berättar att flera personer undergått en märkvärdig sinnesförändring under det de i ordets bokstafliga mening sofvit i sina sängar; de ha börjat att bedja högt i sömnen tills de väckt hela familjen. Ja, han omtalar män och qvinnor, som detta vederfarits under det de varit berusade af starka drycker. En drinkare, som återvände från staden, var ett litet stycke framom sina sällskapsbröder, när han kände något inom sig, som tvang honom att falla på knä och bedja. Han visste att hans kamrater, som kommo efter honom, skulle skratta åt honom, men han kunde dock icke låta bli att göra det. Han steg sedan upp och sade till sig sjelf att han icke skulle låta besegra sig på det viset och utgöt en hel salfva af hädelser, men han måste åter knäfalla, och han sick sålunda hem ömsevis bedjande och hälande. Trött af kampen mellan det goda och let onda lade han sig ned och sof godt. När van vaknade, gret han och bad, och alltsedan rar han varit en nykter och gudfruktig man. Dryckenskapen, som ansågs för en af lanlets största olyckor och som trotsade nykerhetsvännernas ifrigaste bemödanden, är nu ill den grad förminskad att de flesta krogar vå de ställen der the revival gått fram, måst illslutas i följd af brist på kunder. Krögar1e klaga också allmänt öfver densamma. Peroner, som sagt sig vilja gå igenom eld och ågor för att få bränvin, rysa nu vid åsynen