Göteborgsposten – 29 oktober 1859, sida 1

Hvad unga björnar beträffar, äro de ytterst snälla och mycket roliga. Jag hade en gång två sådana. De fångades då jag skjutit deras moder, hvars döda kropp de följde, under det att mitt folk bar den ut ur skogen. Den ena af dessa björnar hade jag i sex år. — Likväl är dock sådant sällsynt, ty redan efter ett år visa sig tecken till deras naturliga vildhet, och man måste bevaka dem. Dock låta de sig vida lättare tämjas och uppfostras än vargar, hvilka i början ro så lättämda som unga hundar, men alltid snart återtasa sin varsnatnur