Göteborgsposten – 26 oktober 1859, sida 1

genom några unga män, hvilka der inrättad prayermeetings (bönesammankomster) liknan de dem, hvari de sjelfva deltagit i Connor Sedan utbredde den sig med förvånande ha stighet öfver en stor del af norra Irland oci åstadkom öfverallt en lika plötslig som ge nomgripande förändring i befolkningens sin nelag och lefnadssätt. Med högst få undan ag slöt städernas och byarnes presterskap sit till the revival och sökte med största ni och sjelfuppoffring att tillmötesgå sina försam Ilingsboars nyvaknade religiösa behof. Pra yermeetings anordnades icke blott för aftnar ne utan äfven för morgonoch middagsstun derna, då arbetarne hade ledigt; och de blef vo inom kort så talrikt besökta, att deras för läggande under bar himmel på många ställer snart blef en ren nödvändighet. Prester oci lekmän uppträdde här efter hvarandra oc framställde de eviga sanningarne för de be giärligt lyssnande skarorna, för hvilka uppen. barligen läran och icke, som ofta eljest in träffar, lärarens personlighet utgjorde hufvud. saken. Huru skilda äro icke dessa anglo-irländska presters tänkeoch handlingssätt från den stora majoritetens af vårt högvördiga svenska klerus. Om en andlig rörelse uppkommer : en svensk församling, betraktar pastor loci det merendels som en stor olycka. Han gör allt hvad han kan för att återföra sina sexalterade åhörare till det i hans tankar så lyckliga tillståndet af fullkomlig likgiltighet för allt hvad som utgör kristendomens kärna och lif. Han för ett öppet eller hemligt krig mot allt hvad konventikel heter, istället för att begagna sig af densamma till att leda den andliga 1örelsen i enlighet med biblens ord. Han tager eller låtsar taga för alldeles afgjordt att hvarje lekman, som bekymrar sig om sina medmenniskors andliga tillstånd, är en falsk profet, en glupande ulf i fårakläder, som hotar att förgifta det stilla och fridfulla lif, som råder i församlingarne. Han uppträder ifrigare mot hvarje icke i kyrkolagen föreskrifven sammankomst för Guds Ords hörande och läsande än mot de vildaste dryckeslag och de för sedligheten vådligaste lekstugor. Erfarenheten visar till fullo de olyckliga följder, som äro förvundna med detta det officiella presterskapets sätt att gå till väga. Ett af denna irländska revivals mest utmärkande drag är den fullkomliga frånvaron af all sektanda. Alla lärda spetsfundigheter och teologiska stridigheter äro fullkomligt bannlysta från de religiösa sammankomsterna. Lärarne framhålla endast dessa kristendomens vigtiga grundsanningar, hvilka utgöra föreningsbandet mellan nästan alla de bekännelser, hvari den protestantiska kyrkan i Storvritanien och Irland sönderfallit. Presterna at alla dessa bekännelser tyckes ha helt och hållet glömt alla sina meningsskiljaktligheter; de räcka hvarandra broderligt handen för att befrämja det stora Guds Andas verk bland menigheterna. Statskyrkans biskopar och prester, independent-, metodist-, prestbyterianoch baptistprester ha predikat 1 hvarandras kyrkor och kapell; och det tyckes som man denna irländska provins närmade sig omsiler det sköna mål, för hvilka så många af Storbritaniens ädlaste söner fåfängt kämpat ulltsedan Wilhelm III:s tid, neml. en innerig förening mellan statskyrkan, frikyrkan och ula sekterna. Sekter och partier äro numea intet för oss, sedan Jesus blifvit allt, he