Göteborgsposten – 19 oktober 1859, sida 1

Fr utlåtande, måste vi åtnöja oss med en kortare sammanfattning af det hufvudsakliga innehållet. Med afseende på frågans första del: om lämpligheten och önskvärdheten af Göteborgs Stads indelning i Territorial-Församlingar, inledes framställningen med upptagande och vederläggande af några mot Territorial-indelningen gjorda inkast. ,Man säger, yttra Kommitterade, ,att en sådan församlingarnes indelning minskar möjligheten för presterskapet att lära närmare känna sina församlings boar, enär, genom de ständiga omflyttningarne, personalen mera än som nu är fallet, kommer att omväxla. Å ena sidan må medgifvas att denna invändning icke saknar giltig grund så till vida, att ett personal-ombyte otvifvelaktigt kommer att ega rum; men å andra sidan bör kunna antagas att denna omflyttning väl alltid gäller endast ett färre antal af församlingsmedlemmarne och att detta antal skall än vidare förminskas i den mån den tjenande klassen mer och mer kommer till insigt om fördelarne af en fortsatt tjenst hos ett och samma husbondefolk. För öfrigt torde väl vara aldeles gifvet att det hinder för presterskapet, att åt församlingens medlemmar egna en omsorgsfull själavård, som man vill hemta från ofvannämnde invändning eller från personal-omflyttningen, icke är jemförligt med de svårigheter för uppfyllandet af en sådan vård, som under nuvarande pastoratsindelning sig förete, i följd dels deraf, att ett öfverhbopande stort antal personer kunna ansluta sig till en viss församling, dels ock i synnerhet deraf, att hvarje församlings medlemmar kunna vara kringspridda öfver hela det territorium, som utgör Stadens område och alltså icke sällan hafva sin bostad på stora afstånd från den kyrka, till hvilken de höra, och från de prestmän, hvilkas råd och hjelp de behöfva ålita. Vidare invändes, att det varmare intresse för de kyrkliga angelägenheterne, som nu icke sällan låter sig märka hos medlemmar af en församling den de i många år tillhört, säkerligen komme att försvinna, enär, såsom en följd af territorialindelningen, de alltid måste vara beredde att af flerahanda oförutsedda anledningar nödgas öfvergå från en till annan församling. Det är onekligen en sanning att inom hvarje församling åtskilliga angelägenheter förekomma, till hvilkas behöriga skötande man behöfver påräkna nitiska församlingsboars biträde; men sedan Folkskoleväsendet här i Göteborg erhållit en förändrad organisation och numera utgör föremål för Kommunens omvårdnad samt då, enligt Kommitterades tanka, såsom en hufvudregel bör antagas att, ehvad församlingsindelning som blifver gällande, de kyrkliga förhållanderna ej på något sätt må rubba eller störande inverka på stadens enhet i kommunala frågor, kunna ock de antydda angelägenheterna inom församlingarne icke gerna blifva af annan än rent ekonomisk beskaffenhet, för hvilkas skötande man, äfven med territorialindelning, destohellre bör kunna påräkna en behöflig medverkan från församlingsmedlemmarnes sida, som dessa bestyr gemenligen till större delen läggas på fastighetsegare, hvilka blott mera undantagsvis ombyta församling samt, då så sker, som man säger, sätta man i sitt ställe. Men om man äfven vill tilldela dessa och dylika inkast större vigt än hvad Kommitterade kunna tillerkänna dem, torde man ock, i bredd dermed, böra taga i allvarligt öfvervägande de betänkliga olägenheter, som äro förenade med den nu befintliga församlingsindelningen. Bland dessa olägenheter framstår först den, att ingen gräns kan bestämmas för tillväxten af en församlings medlemmar. Såsom bevis härpå må anföRe — — — —-—