Göteborgsposten – 19 oktober 1859, sida 1

det skall himlen veta, värdigt ansträngde mig att upptöa och skingra. Af många nya fullkomligheter hos Madame kom jag denna qväll i erfarenhet. Hon gick till exempel till pianot och utförde små fransyska ballader på det mest förtjusande sätt. Hon föredrog patois-saker med aldra största fullkomlighet. Jag hade aldrig hört något så intagande sade jag i värman af min beundran till henne. Hon yttrade att Jag var mycket god, att jag var för undseende, att jag gjorde henne för mycken ära etc. etc. Hvarenda en tycktes för öfrigt förtjust, utom den der landsortssprätten med de spetsiga mustacherna, hvilken jag förut omnämnt. Han sträckte sig på soffan med en lat, likgiltig min. På mitt rum — man erinre sig att det var det sötaste lilla rum i verlden — fattade jag den natten ett hälsosamt beslut; nemligen att hafva en ordentlig förklaring med Madame. Det var någonting behagligt i denna tanke: kanhända tårar från Madames ögon. En gammal historia det der — att gräla för det ljufva nöjet att sedermera få försona sig. Så att nästa morgon — det var en vack:r solskensrik förtjusande mor.on — gick jag ut i trädgårde, hvarest jag såg Madame sysselsatt med att se till sina blommor; och här aflade jag en ångerfull bekännelse om alla mina synder. Jag hade försett mig med den utvaldaste bland buketter, förskaffad från en trädgårdshandlare i grannskapet, och erbjöd den såsom en ödmjuk fredsskänk, hvilken nådigt e