Göteborgsposten – 15 oktober 1859, sida 1

Göteborg, d. 15 Oktober 1859. Af Villafranca-fördragets hemliga stipulationer var säkerligen ingen mera påkostande för konung Viktor Emanuel och olycksbringande för den nationella saken än den af Cavours aflägsnande ur kabinettet. Under en så kritisk period hade det varit en oberäknelig vinst för Italien om denne lika ädle och patriotiskt sinnade som snillrike och kraftfulle statsman qvarstannat vid statsrodret. Huru litet den sardinske konungens nuvarande skuggrädda och ensidigt piemontesiskt sinnade rädgifvare förmått ersätta Cavour, framhåller nedanstående korrespondensartikel från Turin, som stått att läsa i Times: Turin förekommer äfven midt under en säsong stelt och enformigt. Tänk er blott dessa gator, som så ledsamt skära hvarandra i räta vinklar, och som följa kompassens fyra hufvudpunkter. En fjerdedel af dem är odräglig om vintren, den andra outhärdelig om sommaren, den tredje obehaglig om morgnarne och den fjerde otreflig om aftnarne. Föreställ er vidare dessa dystra, enformiga rader af hus, som alla likna hvarandra, med samma jernbalkong framför samma sluttande fönster, med samma taklist, och alla vettande åt gator stenlagda på samma sätt med sex rader af huggen sten — två för fotgängarne och fyra för vagnarne — och dessa rader skilda från hvarandra genom mellanrum lagda på gammalt manår med små, runda stenar, uppenbarligen afseende att hindra menniskor från att begagna större delen af gatan. Ve den olycklige resande, som ser ned från sitt fönster på dessa raka stenrader, ifall han har minsta anlag för svindel! Snart fängslas hans blickar af dem liksom af magiska linier, och han blir sömnig och orörlig. Slutligen bryter han förtrollningen genom en våldsam ansträngning och går ned på gatan för att finna lif och rörelse. Han skyndar till arkaderna, som