Göteborgsposten – 15 oktober 1859, sida 1

belagda golfvet sitter bodens egare lugnt rökande sin pipa och afvaktar med äkta österländsk orubblighet hvad som komma skall. Köparen stiger in, sätter sig midt emot säljaren, gör sitt urval och handeln börjar. I köpslagen Araberne emellan går det möjligen annorlunda till, men då Araber och Europeer handla med hvarandra, bör man alltid komma ihog att ej bjuda mer än fjerdedelen af det begärda priset, hvartill man kan vara säker om att erhålla varan. Jag köpte t. ex. för 1 rdr ett pipskaft, för hvilket man begärde fyra. Den turkiska bazaren i Alexandria erbjuder ingen annan anblick än dessa gatbodar; den utgöres blott af en lång, mycket smal, öfvertäckt gång med ett oräkneligt antal miniatyrbodar, der förnämligast sidenvaror finnas till salu. En ofantlig menniskomassa hvimlar oupphörligt på gatorna, der man kan få köpa allt, som tillhör arabisk lyx eller blotta lefnadsbehofven. Frukter, kött, tobak, ylleoch sidenvaror, fisk, tobakspipor och kaffehus, allt kan fås här i detta Eldorado för den till en del redan europeiserade egyptiern, araben från ödemarken, den mörkbrune infödingen från Berberiet och negern, hvilka här stämt möte och uppträda till en del i brokiga drägter, till en del nästan nakna. Mellan dessa trängas pojkar af alla färger, för att drifva någon handel med småsaker eller läckerheter, åsnor, lastade med bördan af en fet turk, kameler, med vattenämbar hängande på båda sidor, allt detta i förening med ett ihållande skrik, som hvar och en söker att af bästa förmåga öka, bildar en tafla, som måste på det högsta intressera den nykomne europeen.