Göteborgsposten – 8 oktober 1859, sida 1

a , ner ingen blyghet och uppträder med otrolig säkerhet. Den amerikanska liksom den engelska seden bjuder att då en herre och en dam mötas, den senare helsar först. Han måste afvakta, om hon vill taga notis om honom; går hon honom förbi utan att låtsa om honom, får han ej visa att han känner henne. Denna sed gifver naturligtvis qvinnan ett stort försteg framför mannen. Ilon lärer tidigt att känna sin ställning till det manliga könet. Tillfölje af dessa omständigheter är, såsom vi sagt, förhållandet emellan könen mycket fritt. Föräldrarne äro ej ängsliga att bevaka sina döttrar; dessa emottaga tvärtom helt allena besök af unga herrar bland sina bekanta — de låta dem föra sig till teatern; från teatern till en konditorilokal hvarest man om somrarne äter glace; man kommer kanhända först efter midnatt hem — och ändå lider en ung flickas rykte intet deraf. Visserligen har också den unge amerikanaren, om han går så längt, allvarliga afsigter. Utländningar tala deremot ofta ett annat språk med de unga damerna — det af ett tomt galanteri, hvilket antager skenet af känsla; detta taga amerikanskorna lätt för äkta mynt, och orden: speak to my father (tala med min far) öfverraska ofta den ej på giftermål tänkande unge främlingen såsom svar på de i hans tycke likgiltiga uttrycken. Ofta har jag hört amerikanare säga: utländningarne förderfva våra goda seder och skola bringa det derhän att vi, såsom det sker i Gamla Verlden, måste bevaka hvarje steg, våra döttrar taga. Tycker en far att en ung mans besök hos hans dotter blifva för täta, går han honom genast på lifvet med den frågan, om han har verkliga afsigter på dotterns hand. Förnekas detta, beder han honom helt enkelt att ej vidare besöka familjen. Äktenskapet är bland Amerikas fashionables, liksom bland våra, oftast en I ikning. Den amerikanska damen gifter sig för att få ett godt establishment med allt hvad dertill hörer: en Voning i staden och en på landet; en loge på operan; hästar och vagnar 0. sov. Kärlek och äktenskap finnas hos vår aristokratis fala damer sällan tillsammans, säger ett New-Yorkerblad. Vidare heter det på samma ställe: Unga damer, som äro uppfostrade för de högsta sällskapskretsarne, förlora, innan de ännu nått sitt adertonde år, de finare känslorna, hvilka det för mannen är så dyrbart att finna hos sin hustru. Under sommaren äro de små sjöoch mineralbaden samlingsorter för det fashionabla sällskapslifvet. Den största delen af de badande söker naturigtvis mera efter förströelser än efter helsa, och hvad som sökes, det finnar åtminstone de unga damerna i lans och toalettuppvisningar. Om aftnarne gifves det remligen ofta en hop, en liten danstillställning, skule vi säga. Man bor tillsammans i de alltid på sålane ställen befintliga stora hotellerna. Från tidigt vå morgonen befinner man sig i sällskaper och deröre utgör toalettsyssels ittningarne naturligtvis en mfvudsak för damerna. En fashionabel dam måste nedföra till badet sextio till sjuttio klädningar! Fruost-, middagsoch aftonmåltiderna intagas gemenamt vid stora bordet. Vill man vara allena, drager nan sig tillbaka till sitt sofrum; mer än ett rum har nan vanligen ej. Önskar en dam sällskap, går hon ed i parlorn, kastar sig i on gungstol och låter de ärvarande herrarne göra sig sin cour. Nöjen under ak, och vidare ingenting! Om gemensamma spatserurer och utflykter blir det aldrig tal. Dylika parprsällskaper äro högst monotona. Det är som om en moderna gudinnan Tråkigheten med blyvingar väfvade öfver dem. Klockan 8 på aftonen är det eckmörkt; detta är stunden, då man samlar sig till ans. I det fria vistas ingen, på sin höjd under veandan bredvid huset. IKlimatiska förhållanden äro äl äfven skuld till denna motvilja för Guds fria himrel. Em