Göteborgsposten – 8 oktober 1859, sida 1

af portvaktareeller kypareintresset. Ingen, som fal ler en menniska besvärlig med att påtvinga henne si hjelp. Jag inträdde på förstuguqvisten och aflade uta: någons biträde min rensel. Jag satte mig ned bred vid den. Någon kom nedför trappan med mycket lätt gång Någon sjöng. Troligtvis en kammarjungfru! Nej. Jag reste mig med ens och samlade mina förm genheter, lik en soldat, då löjtnanten ropar : gif akt. Hon gjorde en liten åtbörd af öfverraskning och neg Den mest förtjusande lilla fransyska i verlden, er fransyska som skulle kunnat anses för skuren ut wi och stulen från en tafvelram, med en liten spetsmös: sa fästad på de rika hårflätorna, med en nätt li. ten spens af hvitt tyg och ett förkläde m-d krusade fickor, — utan tvifvel madame Croquette. Ivilken kallblodig man den Wilbraham, som är så afmätt i sitt beröm! Och den lilla qvinnan talade och sade med en viss egendomlig värdighet: Monsieur är välkommen ill La Fleur de Lys. Ian har kanhända färdats ångt och önskar att hvila sig?4 Han önskade att hvila sig, svarade jag; men det afseendet skulle han nu blott vilja anhålla om nadames tillåtelse att stanna der han är på hennes skuggiga veranda, det vill säga i — närheten af des;a välluktande kaprefolier, hvilka omgifva madames us.