Göteborgsposten – 1 oktober 1859, sida 1

gel. Ilon var fi öfrigt enka; hennes 1 man hade efte ett ettårigt olyckligt äktenskap aflidit. William så hvarje dag den nya lärarinnan. Hennes smärta gestall den lätta gratien i hennes rörelser, hennes värdig uppföran.:e och hennes djupa sorg hade gjort ett djup intryck på hans hjerta; och då han sålunda dag frå dag såg henne sitta i lärorummet bredvid de öfrig lärarinnorna, såg hennes hvita hand stödd mot de bredvid henne liggande svarta shavlen — då var de förbi med honom. Det var en glänsande, en skö uppenbarelse. Med hennes uppenbara leende, blix trahde ögon, fullkomliga skönhet och förtrollande sät bragte hon honom dit hon bragt så många andra till sina fötter. Den svarta personlighet, om hvilken vi talat, för lorade ingen tid, sedan han nu gifvit en upprännin; till intrigen. William och den unga lärarinnan möt tes ofta och det behöfdes inga tydligt uttalade or för att hon skulle veta, hvad den unge mannen kän de. Hans samtal, hans suckar, de långa glödand blickarne ur hans vackra kastaniebruna ögon talad alltför tydligt, och fröjdande sig öfver dessa nya be vis på sin trollkraft, sade hon honom då och då et uppmuntrande ord. Hon hade gått vid hans sida di akademien och dess lärare gjorde sin majfärd till kul larne; hon hade blifvit utvald till drottning och had beständigt vetat att fängsla honom vid sin thron. Dei enkla Margaretha måste bredvid denna bländande fö reteelse förlora allt mer och mer i retelse; August: