Göteborgsposten – 1 oktober 1859, sida 1

go då den i släptåg. ÅÄnnu voro de blott några skeppslängder från vraket, och hade de haft årtullar, så hade helt säkert alla, som voro ombord kunnat räddas, ty den rymde tjuge personer. Men som sakerna nu förhöllo sig, var detta omöjligt. När sjön lagt sig närmade de sig fyrskeppet, och blefvo upptagna på detsamma. Emellertid funno kaptenen med hustru och ett barn, styrmannen, trenne passagerare och fjorton af besättningen, d. v. s. inalles 21 personer sin graf i vågorna. Vi kunna ej utan fasa tänka att bristen på några årtullar kostat alla dessa menniskolif. Och dock var Alma endast ett vanligt kofferdifartyg. Hade det varit en af våra ötverlastade ångbåtar, af hvilka flera gå äfven sedan mörkret inbrutit, som råkat lika illa ut, skulle följderna helt säkert blifvit mångdubbelt svårare, äfven om — hvilket vi ingalunda taga för afgjordt, båtarne kunnat med lätthet sättas ut samt varit försedda med åror och äårtullar. Passagerarnes medvetande al den öfverhängande faran skulle ha förbubblat den. Man erinre sig blott hvad som plägar inträffa i offentliga af menniskor uppfyllda lokaler, när någon börjar ropa att elden är lös eller att taket störtar in. I den tätt sammanpackade folkmassan skulle helt säkert de allraflesta tänkt endast på sin och de sinas räddning, och det är att befara att dessa sjelfbevarelseinstinktens och familjekärlekens bemödanden skulle i ögonblickets fruktansvärda förvirring i hög grad försvårat de skeppsbrutnas bergning. Man invänder måhända att resorna längs kusten i kända farvatten icke äro förbundna med så stora faror, men detta motsäges såväl af det ofvanförmälta skeppsbrottet, hvilket tilldrog sig så nära land att ännu fyrskeppet syntes, som af de talrika missöden, för hvilka vär svenska ångbåtsflotta under de senare ären varit utsatt. Ännu har man i friskt minne huru ångbåtarne Motala Ström och Uddevalla den 31 sistl. Juli under en häftig storm med thy åtföljande tjocka förlorade rätta kursen och huru de inkommo i af klippor och skär omgifna vikar, ur hvilken vådliga belägenhet de skickliga befälhafvarne endast med största svårighet lyckades rädda dem. Manövreringen af tungt lastade ångbåtar under storm och tjocka måste alltid vara förenad med svårigheter och faror, hvadan det tyckes som om kaptenerna ej borde låta sin önskan att befrämja ångbåtsbolagets fordelar förleda sig att försälja ett så stort antal biljetter att passagerarnes lif derigenom riskeras. Och då den minsta uraktlåtenhet eller vårdslöshet å dera3 sida kan hafva de sorgligaste följder, borde de aldrig glömma sin befattnn3zs stora icke blott juridiska utan äfven moraliska ansvar. ER ——LLL