Göteborgsposten – 1 oktober 1859, sida 1

hvita liljor på dess yta och tycktes glädja sig åt sin egen skönhet. Från farmhusets dörrar kunde man ej se denna sjö utan blott från dess platta tak, omkring hvilket ledde en balustrad. Mr Wallman, egare af detta täcka landtställe, var en enklivg om sextio år och hade blott ett barn, en dotter vid namu Margaretha, hvilken en dag skulle ärfva hans rika egodelar. Ilon var väl uppfostrad och spelade och sjöng särdeles väl. Iennes vänlighet och angenäma väsende gjorde henne älskad af alla. Hon besökte ännu läroanstalten, ehuru hennes giftermål med en kusin, William Wallman var afgjordt, och hon hörde ännu på lärarens lektioner sedan hon med girigt öra lyssnat till de planer William uppgjorde för deras bröllopsdag. William Wallman var endl8sonen af farmerns bror, en rik köpman i Lenox, hvilken lefde af sina räntor. William, liksom hans trolofvade, besökte akademien i Warrington. Ian älskade Margaretha af allt hjerta och kände sig oändligt lycklig i den tanken att vara förlofvad med den älskvärdaste flickan vid läroanstalten. Genom sin förträffliga karakter gaf hon löft2 om att blifva en god hustru och sedan det ögonblick han lärt känna henne, hade hon ej en enda gång korsat hans kungliga vilja; då han erhållit fadrens bifall till förlofningen och kände att han kunde vara säker om hennes, blef honom likväl detta kärleksförhållande nära nog en börda och han fröjdade sig åt hvarje förevänning som för ett ögonblick