Göteborgsposten – 24 september 1859, sida 1

denna dag ej gå till sitt kontor. Jag skref en biljet till D:r Rahm och bad honom att om möjligt unde dagens lopp besöka pappa. Gikten gör i allmänhet sina martyrer mycket ret liga till lynnet, och ehuru jag alltid försöker att fäst: afseende dervid, då pappa har sina anfall, så ble jag likväl denna gång mycket sårad af hans sätt at tala om Ernst, hvarföre jag bad honom ändra sam talsämne. I detta ögonblick tillkännagaf en tjenare at Ernst kommit på besök. Jag hoppades att pappa e skulle hört betjenten och hviskade derföre till denn: att han skulle säga att hans herre var sjuk och e kunde emottaga besök; men olyckligtvis hade papp: verkligen hört betjentens ord och yrkade nu att Erns skulle emottagas, tillika anmärkande att han ej ville ha det sagdt att han ännu en gång visat min älskare på dörren. Jag ville hafva gifvit en hel verld om Ernst ej denna dag besökt oss. Jag förutsåg af pappas retliga tillstånd att en kollision var oundviklig. Jag an strängde mig sjelf till det yttersta för att upptäcka något ämne, som kunde intressera pappa — penningsaker, politik; men nej, pappa hakade sig fast vid konst, konstnärer och mindre utmärkta konstnärers eländiga inkomster. Stackars Ernst! Jag såg huru manligt han för min skull stred för att styra sitt lynne. Hvilket djupt deltagande jag kände för honom! Och då, till råga på olyckan, underrättades jag att några flickor af mina bekanta önskade tala vid mig,