Göteborg, d. 24 September 1859. Om vi icke kunna utan en djup och smärtsam rörelse följa i dikten eller i verkligheten en stor och ädel personlighets kamp mot ett oblidt öde och se huru den slutligen dukar under för detsamma utan att förlora sin rätt till vår oblandade beundran — med hurudana känslor skola vi då se evt tappert och högsinnadt folk, som länge ärofullt försvarat sin sjelfständighet mot en mångdubbelt starkare fiende, omsider duka under för den oblidkeliga yttre nödvändigheten? Ett sådant folks dödskamp bevittnar nu Europa. Det herrliga nordost om Svarta Hafvet belägna berglandet har nu verkligen blifvit hvad de europeiska kartorna länge gåfvo det ut för att vara, neml. en rysk besittning. Dess hjeltemodiga innebyggare måste, så vidt de önska qvarstanna i den för dem så kära fosterbygden underkastå sig det så djupt hatade ryska väldet.