Göteborgsposten – 17 september 1859, sida 1

eller dagarne förut öppnats, var allt ännu icke i ord ning, och målarne höllo just som häst på att — sät ta färg på det hela. Den enskilda industrien har redan härstädes bör jat slå ned sina bopålar och inom kort skall ställe förete en liflig anblick. Efter hvad jag inhemtat a tidningsannonser, finnas här flere personer, som an mält sig vara kommissionärer. En isynnerhet had tillkännagifvit sig ega stora magasiner och rymlig: vindar. Då jag fåfängt såg mig omkring efter der stora byggnaden, frågade jag efter densamma, då mar visade mig ett nyligen påbörjadt hus, som visserliger kan bli ett stort magasin, men för närvarande åtmin stone är fritt för alla vindar. Beklaga måste mar äfven, det resande, som nödgas i afvaktan på ångbåt eller trän, qvardröja ett dygn, ofta icke alls, men of. tast blott med stor svårighet kunna få rum. — Dock tiden skall nog ordna äfven detta. — Men klockar lider till 2. Redan ringer man första gången. All. mogen proppar sig under skratt och glam i 3:dje klas. sens vagnar. En fästman kommer med sin tös under armen. De ha bestämt sig för en resa till Sköfde Men ju närmare det unga paret kommer till vagnen desto hårdare trycker fästmön sig intill sin hjertans. kär. Hon är rädd för farten, som dock nyfikenheter tvingar henne företaga. — Nej, Anders, jag törs inte. Far du ensam, jag väntar på dej här så länge, säger hon och vill drag: tillbaka sin arm.