Göteborgsposten – 17 september 1859, sida 1

————— att vittna. Förste styrman underrättades on att mannen höll på att dö, men han ville e lemna honom någon hjelp. Kaptenen blef ät ven tillsagd derom, men efter att ha tala med de begge styrmännen, bekymrade ha sig ej derom utan gick ned i kajutan oci kom ej upp på däck förrän kl. 9. Withan fick ligga sanslös på däck ända till kl. 11, d tvenne matroser gingo iland och underrätta de polisen om förhållandet. Han blef då för i land och afled strax derefter. Då dylika exempel på den mest kallblo diga grymhet gång efter annan förekomm: på de amerikanska fartygen, gör man sig sjel den frågan hvarföre just medborgarne i det ta frihetens och jemnlikhetens förkofrade lanc utmärka sig ombord på sina fartyg genon barbariska våldsgerningar mot sina underly dande. Anledningen torde förnämligast vara att söka deri att de aldrig ,passerat grader na ombord utan redan som ynglingar upp: trädt som styrande. Matroserna — hvilka till en stor del äro utländningar, som af ut sigten till en större arbetsförtjenst lockats till de amerikanska fartygen — betrakta och behandla de som slafvar, hvilka ej kunna ha anspråk på någon rättvisa eller billighet. Detta är så mycket naturligare som en stor del af de amerikanska kofferdikaptenerna äro från de södra staterna, der man icke vet af några fria arbetare. Enligt deras sätt att se saken gär den, som tager hyra, förlustig om älla menskliga rättigheter och måste finna sig i att behandlas som ett arbetsdjur. Dylika åsigter inverka demoraliserande och förvildande på deras sinnelag och handlingssätt, och härigenom torde många af de upprörande grymheter, som vanhedra den amerikanska flaggan, kunna förklaras. Lyckligtvis bära dessa beklagansvärda missförhållanden sitt korrektiv inom sig sjelfva, och förr eller sednare torde en reform i detta hänseende komma att inträffa inom republikens handelsflotta. Ty den lägre hyrans lockelse måste försvagas i den mån som öfvertygelsen om det gängse tyranniet ombord stadgas. Och det torde i längden bli ganska svårt för ,,bror Jonathan att bemanna de talrika fartyg, som hans ständigt vixande handel kräfver, om de skaror af sjömän från alla europeiska länder, som hittils uppsökt den stjernbeströdda flaggan, utebhfva och sålunda visa att de — som det heter på annonssprå: ket — ,göra mindre afssende på lön än på ett vänligt bemötande. Hvad särskilt de svenska sjömännen angår, så torde ett af de förnämsta skälen till deras antagande af tjenst på fremmande fartyg, ligga i beskaffenheten af de lifsmedel, som oftast bestås dem af de svenska redarne.. Den svenska provianten har vunnit en bedröfig ryktbarhet hos andra nationers sjömän, och vår kära gula och blå flagga lär vara känd af dem under det prosaiska namet: ärtlaggan. Den enformige matordningen, som ir egendomlig för våra svenska fartyg är måhända lämplig här i norden, men upphör att vara det under en sydligare latitud. Måhänla skulle många sjukdomar och rymningar unna förekommas helt enkelt genom en proviantreform. ———H — LS