Göteborgsposten – 17 september 1859, sida 1

ma i navigation för att leda skeppet på des: farliga väg. Stundom blir dock despotismens ok så tryckande att det föranleder förtviflade steg — och då inträffar inom den lilla af vågo omgifna staten en af dessa fruktansvärda revolu tioner, som äro kända under namn af myte rier, och som, ifall de ej qväfvas, merendel: slå lika illa ut for segrarne som de besegra de. Visserligen kan den förorättade sjöman nen söka upprättelse på annan väg, ty kapte nen kan, om han på ett alltför groft och upp enbart sätt missbrukat sitt välde, efter sin hem: komst ställas till ansvar derför inför behörig domstol. Men många omständigheter försvår framdragandet at fällande juridiska bevis mo! denne, äfven om den moraliska vissheten om hans tyranniska framfart ombord på fartyget är allmän och stadgad. Hvad våra svenska kofferdikaptener angår, så tro vi att de i allmänhet, långt ifrån att missbruka sin myndighet, bemöta sin besättning med saktmod och välvilja; och dock ha åtskilliga mål förts vid våra domstolar, som röja att mysterier, hvilkas afslöjande väcka häpnad hos menniskovännen, kunna existera inom var handelsflotta. Men det gifves en annan, der maktmissbruken hos de befallande tyckas tillhöra regeln och icke undantagen. Detta är den amerikanska. Tid efter annan har den europeiska pressen framhållit det ovärdiga sätt, hvarpå besättningarne på amerikanska fartyg esomoftast behandlas, och ännu har man i friskt minne det rysliga mord, som för nägra månader sedan föröfvades af en amerikansk sjökapten på en dansk matros, som tjenstgjorde på hans fartyg. En liknande illbragd har nu begåtts på Mary of Bath (Förenta Staterna) då den var liggande för att intaga kollast i skeppsdockan vid North Shields i Northumberland. Offret för densamma var en engelsk matros vid namn Daniel Witham, som blifvit förhyrd i Newyork kort före afresan derifrån den 31 Maj, och gerningsmannen var andre styrmannen på fartyget, amerikanaren John Moody. Denne hade alltifrån resans början, man vet ej af hvad skäl, fattat agg till Witham, som var af ett stilla och fogligt sinnelag, och han hade vid åtskilliga tillfällen misshandlat honom. Skeppet anlände den 31 Juli till Tyne och slutkatastrofen inträffade omkring kl. 2 e. m. den 14 Augusti, då det skulle transporteras till den andra sidan af dockan. Ty då Moody af denna anledning kallade besättningen upp på däck, men Witham, som var illamående, ej efterkom befallningen, gick den förre ned, svor och grälade på honom och sökte draga honom upp med våld. När matrosen slutligen kom upp på däck, sökte styrmannen med lyktan i handen bland kedjorna efter något att slå honom med. Skall ni slå mig med jern igen? frågade den stackars Witham. ,Jag vill icke röra en matros med mina händer, sade Moody, som tycktes handa med full öfverläggning. Han satte helt ugnt ned lyktan och fattade en jernstång, som var 1!, aln lång, med begge händerna, samt slog Witham med densamma på hufvulet tills han föll ned och tycktes vara död. Derpå gick Moody med lyktan i handen till ktern och berättade för förste styrmannen vad han hade gjort. De begge männen samalade en stund och kastade derpå jernstånsen i sjön för att den ej skulle röja nidingslådet, men den uppfångades i ett draggtåg en utaf de sjömän, som sedan instämdes