Göteborgsposten – 17 september 1859, sida 1

diske ledsven med en — gäsping. Det var oändligt mera bråkigt, mera långsamt, att kånka fram på sin rapphöna, men det vara dock mera omvexlande. Hade man intet annat att göra kunde man åtminstone förströ sig med att gräla på skjutsbonden, — med hållkarlarne var en gifven sak. Jag kan knappast fatta begreppet hållkarl, utan att dermed förena en liten, men underhållande ordbok öfver alla möjliga eder, bedyranden, skymfliga tillmälen m. m. — Men nu till närmare specialhteter! Töreboda station ligger alldeles invid kanalen och byggnaden tar sig derifrån ganska bra ut. Det är ej utan, att dessa i ledig och lätt stil byggda stationshus skola komma att välgörande inverka på all-mogens smak i arkitektoniskt hänseende. Det är en Söndag. Solen står redan uppe i Zenith och kastar sina glänsande strålar ut öfver kanalens grumliga vatten, der en ångbåt kommer glidande framåt, med vanlig nyfikenhet väntad af en talrik massa menniskor, isynnerhet allmoge, som nu på hvilodagen samlats vid jernvägsstationen, en del för att göra en liten lustoch proftur, andra för att se tränen begifva sig i väg. Ångbåten lemnar från sig gods och passagerare, samt ger sig åter af. Folkmassan sprider sig nu omkring och tager rälvägen, magasinsbyggnaderne, banhallen, wagons och annat mera i närmare betraktande. Banhallen är stor, rymmande, skulle jag tro, ett tåg af 20 å 30 vagnar. Som stationen först dagen