En Pariserhistoria. I en utländsk tidning berättas följande skämtsamma anekdot, som, sann eller diktad, utgör en roande liten bild ur pariserlifvet. Under en af de tryckande heta dagar, hvarpå den förflutna sommaren varit så rik, badade madame de C., en vacker blott åtta och tjugoårig enka, i öppna Seinen utanför sitt landthus i närheten af Corbeil. Den lilla frun är en fulländad, oförskräckt simmerska; plötsligt hör hon ett nödrop: en ung man, ännu lärling i simkonsten, hade vågat sig för långt ut i strömmen och lopp nu fara att drunkna. Madame de C. besinnade sig ej länge; hon samm modigt till stället, men den olycklige hade redan sjunkit. Efter några dykningar fick hon fatt i den drunknande och bragte honom lyckligt i land, hvarest det fanns folk nog att öfvertaga hans vårdande. Sjelf återvände hon simmande till andra stranden. Då den unga mannen återkom till sina sinnen, frågade han naturligtvis efter sin räddare för att öfverlemna honom den vanliga premien af 25 francs. Han erfor att han hade en förtjusande enka med trettiotusen francs i räntor att tacka för sin räddning. 30,000 francs i räntor! Den unge mannen kände sin tacksamhet mångfaldigad med ett lika antal tusental; han ilar till damer, kastar sig för hennes fötter och erbjuder henne af idel tacksamhet hjerta och hand.