Göteborgsposten – 10 september 1859, sida 1

Ej sjelfviskt han med ränker sig befattat, Ej efter nästans gods han sträckt sin hand, Ej black och fjettrar smidt, men säll sig skattat Att få med saktmod lösa gamla band. Han kronan ej med nya stenar sirat; I stället han metallens kalla glans Har dolt, och kring dess gyllne ring en krans Af eklöf och af blommor har han virat. Och hvad skall Saga prisa eller klandra Om icke mannen sjelf, hans tänkesätt, Hans hjertelag, hvad han ej lånt af andra, Men hvad som hans kan kallas med all rätt? Om han blir framåt förd af lyckans vindar Och höjd af slumpen, väl det händer då Att kortsynt samtid sig bedrar derpå, Men efterverlden det dock ej förblindar. ttet—— t————A ——se—-6 60000 TERRI