Göteborgsposten – 10 september 1859, sida 1

skarpa ämnen, på samma sätt som småbarns fingertoppar bruka prepareras då de unga verldsmedborgarne visa en alltför ihärdig passion för att stoppa dem i munnen. Men ehuru djuren spotta och göra besynnerliga grimaser, när de brännande ämnena helsa deras gommar, kunna de dock ej athålla sig från den kära njutningen utan fortfara med sitt naggande. En stor retelse i denna vana tyckes bestå i den spänning apan erfar, då hon försöker huru långt hon kan fortsätta sin gnagning, utan att det gör ondt. Hvad nu också orsaken till denna egenhet månde vara, så blir effekten den att svansen småningom bortätes, hvadhelst man än vill företaga sig för att afstyra en dylik uppoffring. Betraktade ur en sällskaplig synpunkt, äro svansarne eljest beräknade att befordra glädje och munterhet i apornas samqväm, såsom varande källor till en mängd skämtsamma upptåg, hvilka dock ibland öfvergå till fejd och slagsmål. En nyupptäckt Ö. Kapten Eldvidge, förande amerikanska briggen Amazonen, tillkännagifver upptäckten af en Ö i Stilla Oceanen, belägen åtskilliga hundra mil från något på kartorna upptaget land. Han säger i ett bref skrifvet på sjön den 16 Jan. 1859: Den ligger på lat. 0,45 N., och long. 176,35 W.; är mycket låg och