Göteborgsposten – 10 september 1859, sida 1

tillbringa sitt lif på ett angenämare ställe än i en Jjapanesisk persikogård, der några de skönaste och lifligaste qvinnor i verlden betjena kunderna bland blommor och vexter af sällsynta slag. Japanesarnes snygghet sträcker sig äfven till deras byar. Blommor omgifva den torftigaste hydda; svinen hållas inneslutna i sina stior och hönsen i sina gärdar, och man märker ej det minsta af denna vedervärdiga lukt, som är så allmän i Kina. Bad och tvagningar äro särdeles gouterade; precis kl. 5 om eftermiddagen tyckes valspråket vara: snygghet i första rummet och blygsamhet i andra. På några ställen stodo badkaren utanför dörrarna, och familjen roade sig i fria luften med att frottera sig i det rykande varma vattnet med dukar. Andra hade badkaren i sina rum på golfven; men förstugudörren stod öppen, och det sätt, hvarpå de sköna Evorna stego ur badet och kommo fram för att stirra på oss, stundom hållande ett skrikande barn framför sig, kunde ej annat än väcka litet häpnad. Och det måste i sanning vara svårt för engelsmän, som i fråga om kostym äro så nogräknade, att med japanesiskt lugn betrakta dylika scener, om man än antager att det kallare klimatet ursprungligen vållat nordboernas sätt att se saken. Man skulle kunna kalla japanesarna för Orientens qväkare i anseende till drägternas allvarliga färg och snitt, men det lifliga intresse, som främlingarnes stöflor och förgyllda knappar väckte hos herrarne röjde en tillgänglighet för nya intryck äfven i detta afseende, som naturligtvis de:ades af damerna. På våra boklådor ser man en plansch, som visar huru en japanesiska tar sig ut i krinolin, men de japanesiska damernas naturliga smak skall sannolikt rädda dem från denna moderna vidunderlighet. Men damerna beundrade mycket sina gästers hårborstar och välluktande tvålstycken, under det att en gammal munter prest skrattade öfverljudt åt att vi använda en sådan sprit som Eau de Cologne så illa och sökte upplysa oss om hur den borde begagnas. Man tycks i allmänhet bemöta presterna med aktning, och de ha lof att gifta sig. Templen äro icke så förfallna som i Kina, men liksom i detta land användas de till hoteller för resande. För öfrigt tycktes Yedo va-. ra rikt på förlustelseställen af alla slag. Så omtalar kapten Osborn bland andra de tio århundradenas hotell, Odyeegården med Stjernan och Strumpbandet, barn-, persikooch the-parker i det oändliga, och han beklagar endast att tidens knapphet ej tillät honom att besöka dessa anläggningar. Såsom bevis på japanesarnes höga ståndpunkt i industriellt hänseende anför han följande: Man kunde ej annat än förundra sig öfver de många nyttiga och vackra saker, hvartill papperet förvandlades i detta folks händer, som är lika utmärkt för smak och arbetsskicklighet. Våra liksom kontinentens papier-machefabrikanter borde resa till Yedo för att lära hvad man kan göra af papper. Vi sågo det bearbetadt så att det knappt kunde skiljas från ryssläder och saffian. Med tillbjelp af färg och lackerfernissa gör man der ypperliga koffertar, tobakspungar, cigarrfodral, sadlar, teleskopfodral och mikroskop-ramar af papper; ja, vi sågo och nyttjade förträffliga regurockar af papper, som verkligen icke kunde genomträngas af vatten, och som voro så mjuka som. den bästa mackintosh. Japanesarne bruka hvarken silke eller bomulls näsdukar, hauddukar och torkdukar; alla dylika persedlar äro af papper Detta är tunnt, mjukt, segt och mycket billigt. De inre väggarne i mången japanesisk våning äro gjorda at papper och äro således intet annat än målade skärmar, fönsterrutorna bestå af ett fint och genomskinligt papper; detta material ingredierar nästan i alla de effekter, som förekomma i ett japanesiskt hushåll, och vi sågo något som tycktes vara trådnystan, men som blott var hoprulladt papper. När en köpman vill inda ihop en paket, tar han blott en rimsa pap