Göteborgsposten – 7 september 1859, sida 2

provinsen: i utsäde af spanmål och potatis af 53,876 tunnor och i afkastning af dito dito af 423,302 tunnor. Enligt femårsberättelsen för 1832—1836 funnos i länet 144,013 kreatur ; enligt berättelsen för 1851—1856 159,800 och enligt uppgifter till finanskommitten 163,373. Förökningen under de sista 25 åren uppgår således till 19,366 kreatur, hufvudsakligast hestående af hästar, oxar, kor och ungboskap. Åker-arealen är nu, enligt sistnämnde uppgift, 189,607 tunnland och har under de sista 25 åren ökats med 36,355 tunnland. En areal af 153,252 tunnland gaf således för 25 år sedan en afkastning af 322,689 innnor spanmål och potatis, då åter den nu befintliga åker-arealen, 189,607 tunnland, gifva en afkastning af 745,991 tunnor, hvilket gör en förökad produktion af nära 2 tunnor pr tunnland på total-arealen. Färgarehämnd. -Norrköp. Tidn. berättar följande lustiga händelse, för hvilken dock scenen, för att ej stöta någons finkänslighet eller gifva anledning till påpekningar, blifvit förlagd till en kinesisk stad King-fuloang. Så lyder berättelsen: Ostereller vesterut i staden King-fu-loang bodde en färgare, som sedan längre tid tillbaka lefvat på krigsfot med en grannqvinna i samma gård, der han idkade sitt yrke. Krigsmusiken emellan dessa båda dag och natt krigande makter blef så stormande, att en i närheten boende köpman såg sig nödsakad att genom polisen ålägga dem att hålla fred sins emellan. Sedan dess sökte de båda fiendtliga partierna att 1 tysthet chikanera hvarandra. För kort tid sedan uttömdes för färgaren på oförklarligt sätt ett fat lut, som. stod på den gemensamma gården. Var den förhatliga grannfruns hand med i spelet? Färgaren tog detta, utan vidare omständigheter, för gitvet och beslöt all hämnas fruktansvärdt. En dag upphängde hans motståndarinna en hel hop tvättkläder till torkning på gården — eu blick, ett dystert leende, och en plan uppsteg i firgarens själ, sådan endast den vildaste hämndkänsla kan skapa den. Från tanke till handling var endast ett steg — men låtom oss ej gå vffrets öfverraskuing i förväg! Några timmar senare kom granntrun i allsköns oskuld ned på gården for att intaga sina uthängda kläder. Man tänke sig emellertid hennes förskräckelse. Der hängde de ännu: lakan, burdoch handdukar, skjortor, kjortlar, nattröjor, strumpor etc. etc. — ingenting fattades men, o under! allt prunkade i den skönaste indigofärg. Förgäfves gnuggade frun sina ögon: hennes f. d. hvita linnekläder voro och blefvo — blå.