Kejsaredömet Japan, Flertalet af våra läsare torde erinra sig att lord Elgin förlidet år företog en expedi tion till Japan, som afsåg och föranledde af slutandet at en handelstraktat mellan detta land och Stor-Britannien, hvaraf de beräknande engelsmännen vänta sig de största förmå ner. Kapten Osborn, befälhafvaren på den fregatt, som förde den engelske statsmannen mellan de begge orientaliska kejsarstaterna, har utgifvit en beskrifning öfver denna resa, som innehåller särdeles pikanta skildringar a! det aflägsna öriket, hvarom man allt hitintills gjort sig de mest dunkla och sagolika föreställningar, ehuru det alltsedan det trettonde seklet varit bekant att det är rikt gynnadt af naturen samt bebodt af ett folk med en i många hänseenden långt framskriden civilisation, hvilken är desto beundransvärdare som den är fullkomligt nationell och aldrig har emottagit några vesterländska inflytelser. Naturligtvis kunde kapten Osborn under sitt korta vistande derstädes endast uppfatta några af det Japanesiska samhällslifvets yttre konturer, men dessa äro återgifna med så mycket lif och så påtaglig naturtrohet att sannolikt en blick på dem skall intressera våra läsare, hvarföre vi meddela följande referat ur de ifrågavarande reseauteckningarne. Vägen mellan Kina och Japan går öfver ett nästan fullkomligt öde haf. Icke nog med att expeditionen icke mötte något fartyg, inga lefvande väsenden observerades, ehuru man, i anseende till landets närhet, räknat på att få se både fiskar och fåglar. Den 2:dre Aug. 1858 anlände den lilla engelska eskadern till Japan. Man fick först syn på Miaco-Simos klipor eller ,Åsneöronen, en grupp af klippiga men pittoreska öar, Japans förposter åt detta håll, och senast tillerkände de den japanesiska kusten företräde ramför den kinesiska. Snart inseglade de genom en förtjusande, aft öar bildad kedja af sund till Nangasaki. Dessa öar sågo ut som ,stycken af land, som litits från Englands bördigaste kuster. Deras konturer voro markerade och pittoreska; de voro öfverallt ler ett träd kunde hänga eller få fotfäste beklädda ned ett slags vackra tallträn, som äro egendomliga ör detta land. Byar och väl underhållna trädgårdar åg man öfverallt; blommor och fruktträn förekommo oerhörd mängd. En för den fredliga ambassaden nindre angenäm kontrast häremot bildade de talrika vatterier, som betäckte hvarje landningsställe. En jakt, som skulle öfverföras på drottning Vicorias vägnar till kejsaren af Japan, var den uppgifna nledningen till expeditionen, men man ämnade, om let fogade sig så, begagna tillfället för att afsluta n handelstraktat. Japanesiska tjenstemän — vaktarlar, skrifvare, kommissarier m. m. samlade sig, är fartygen lade till, och en af dem sökte till och ned att fläkta dem tillbaka till Kina med sin solfjäler. Men de nuvarande tjenstemännen i Japan unasta sig hellre den skymfen att se fremlingar i deas land än de förrätta kaki-kori d. v. s. skära upp ina magar; derföre kastade ,ambassadörernat — om engelsmännen samtligen kallades — ankar vid langasaki, utan att denna anatomiska protest aflades. Kapten Osborn beskrifver Nangasakis hamn som tt i hög grad imponerande ställe och säger att den sig sjelf är en skön kombination af vatten och land. rröna träd och blomsterparker, ,de vackraste schweierhyddor och halfnakna japanesare, som helt graitetiskt sökte att med solfjädern fläkta bort de känlor, som anblicken af fremlingarna väckte hos dem, ro de första föremål kapten Osborn skildrar. Snart ommo tjenstemännen ombord, ,muntra och godlynta arlar som det tycktes, med fickorna fulla af papper,