Göteborgsposten – 27 augusti 1859, sida 1

hade säkerligen tvekat att sätta tro till detta, om jag ej sjelf sett dylika djur, två gånger så stora som jag någonsin kunnat tänka mig dem. Från denna storlek kan man lätt sluta sig till deras styrka; och det är en lycka att deras antal blott är ringa, ty deras förtörelselust är omätlig. De mörda endast och allenast för mordets skull; en tiger kan åstadkomma den största förödelse bland en boskapshbjord, utan att, så länge ännu ett djur finnes vid lif, äta ett enda stycke. Om de kunna få blod, vidröra de ej kött. De äta ej för att stilla hungern, utan för att fylla sig med blod. De personer som noga känva till dessa djurs vanor, påstå att de framför allt annat föredraga menniskokött; och huru smickrande det ock kan vara för slägtet, väcker det dock inga angenäma känslor hos individen, då han oförhappandes befinner sig ansigte mot ansigte med en tiger. Då natten inbröt styrde vi vår farkost till midten af strömmen och lade oss ned. När vi vaknade sade sig en af infödingarne hafva hört ett doft rytandeHan hade ett ögonblick trott det vara en tiger och stått i begrepp att uppväcka oss. Då han likväl hört närmare efter hade det dock mera liknat en hunds skällande, hvarför han låtit oss sofva. Då vi intagit vår frukost, rodde vi till stranden och började ånyo vårt göromål. Solen stod högt nog på himlen för att göra luften odrägligt het. Di hör de jag ett tydligt rassel bland träden, och i nästa ögonblick utropade en af infödingarne med förfäran: