Göteborgsposten – 24 augusti 1859, sida 1

a hjertas icke blott af dem, ,,som makten hafva utan och af stadens öfriga innevånare. Vi känna oss så mycket mera manade härtill som koleran tyckes närma sig våra gränser och redan uppträdti det icke långt aflägsna Hamburg, som det hetter fruktansvärdare än någonsin. Det torde neml. icke vara något tvifvel underkastadt att, om hon gör sift vanliga höstbesök härstädes, hennes intensitet blir beroende af det förarbete, som gjorts för henne. Att sundare ideer, hvad stadens renhållning angår, på sednaste tiden börjat göra sig gällande härstädes, äro vi de första att erkänna, men det torde dock ej kunna bestridas att mycket härutinnan kunde och borde vara annorlunda. För att förvissa sig härom erfordras ej något djupare inträngande i Göteborgs mysterier; om man blott företager en promenad genom stadens gator, formerar luktens organ snart en lika förtrolig som oangenäm bekantskap med olikartade och helsofarliga ångor. Ständigt offentliggör Poliskammaren det särdeles behöfliga påbudet att ,,rännstenar å gator och gårdar i staden och förstäderna skola för undanrödjande af illaluktande ämnen rengöras och sköljas hvarje dag vid vite af En Rdr banko, men vi tro oss veta att de äro lätt räknade, som ställa sig denna föreskrift till efterrättelse. Om Poliskammaren, i stället för att låta saken bero vid en tom hotelse, vakade öfver sin förordnings efterlefnad, skulle den antingen skaffa vederbörande ganska god inkomst, eller, hvilket är sannolikare, i betydlig mån bidraga till luftens renande. Hvad gatsopningen angår så verkställes den på ett sätt, som gör det tvifvel underkastadt huruvida den mera gagnar än skadar. Insvepta i moln, likt Olympens gudomligheter under deras besök på jorden, arbeta män, qvinnor och barn i sina anletens svett med sina torra qvastar och mätta derigenom luften med stoftpartiklar i en grad, som är nära nog outhärdlig för den olycklige, som en lördagsafton nödgas spätsera genom någon gata och råkar inom damhvirflarna. Vi behöfva väl knappast påpeka de enkla medel, som skulle kunna göra slut på denna så allmänt öfverklagade olägenhet. Genom begagnandet af våta qvastar och gatornas rikliga begjutande med vatten, skulle alla anledningar till klagomål härutinnan försvinna. Anmärkningsvärdt är för öfrigt att renhållningen af torg och bryggor, hvilken det åligger staden att besörja, är den minst tillfredsställande. Vi talade om vatten och detta förtjenar i sanning sitt eget kapitel, när det är fråga om Göteborgs sanitära förhållanden och hvad dermed står i sammanhang. Här har nu i åratal talats om anläggandet af en — ja af tvenne vattenledningar; det har blifvit yttradt offentligen af en person, hvars sakkunskap väl ingen vill bestrida, att en stor del af de, årligen inträffade dödsfallen väållats af vattenbristen och den dermed förbundna osnyggheten hos de mindre lyckligt lottade, och ännu tillhöra dock dessa vattenledningar endast möjligheternas antal. Alla försök att göra allvar af saken ha hittils strandat antingen mot den i vårt kära fosterland så ofta förekommande vis inertie eller mot någon outredd naturkraft. Förslaget om den s. k. Kalleväcks-vattenledningen hvilar dock nu hos masistraten och torde komma att underställas ulmänhetens bepröfvande i en icke alltför afigsen framtid. Vi önska af allt hjerta dess