Göteborgsposten – 24 augusti 1859, sida 1

korpens vingar, (ty det hade en glans egendomlig för detta fjäderfä) var nu hvitt som dufvan; och till på köpet som en dufva, hvilken nyss ruggat. Hans kinder föllo in till följe deraf att tänderna föllo ut, hvarförutan haka och näsa tycktes afhandla någon hemlighetsfull intrig, så ängsligt hade de närmat sig hvarandra. Rob ville icke röka, icke tala; och fastän åtnjutande min ädelmodiga och frikostiga gästfrihet ville han ej ens le åt mina särdeles lyckade bon mots. Jag kunde hafva lidit hvad helst annat af en vän sådan som han, men brist på erkännande i dylika fall är verkligen svårt att uthärda. Rob, sade jag mycket lugnt och utan att visa det ringaste tecken till dåligt lynne, då detta hände för tredje gången, Du är ryslig att se på och ingalunda rolig att samtala med. Fordom brukade du att vara varmhjertad och treflig nog och kunde, så väl som någon, uppskatta ett lyckadt skämt. Hvad går nu åt dig? Allt sedan du fick det der stora honorariet af Sir Reginalds testamentsexecutorer — Hvad! Så blek du blir gamla gosse! du darrar till på köpet som ett asplöf. Du tog väl ej lifvet af den gamle herrn heller — det vill säga på något annat sätt än det professionella ? Georg, utropade min vän i högtidlig ton, fom. du någonsin hyst vänskap för mig — om jag någonsin varit dig dyrbar, då vi som gossar voro tillsammans i skolan, eller då vi vid akademien arbetade i samma rum, eller då vi, i senare år, sida vid sida