Göteborgsposten – 10 augusti 1859, sida 1

forma papperet till patroner. I denna afdelning sysselsättas dagligen i medeltal 800 gossar; många förtjena i veckan 8 till 9 eng. shillings. Äfven här har man börjat använda machinarbete. I nedra våningen ser man nemligen ramställningar, hvilka likna hjul och arbeta i kärl, som äro uppfyllda af sjudande het pappersmassa. Dessa nya machiner äro ämnade att ersätta gossarnes handarbete och äro verkligen mycket ändamålsenliga, enär arbetet genom dem förrättas ytterst raskt och likformigt. Inom tio timmar lemna de 400,000 st. pappersbetäckningar för patroner. Då likväl hvarje patron består af tvenne i hvarandra passande hylsor, på det att kulan må blifva skiljd från krutet, så lemnar fabriken i sjelfva verket blott hällten af detta antal. Handgevären förfärdigas ej i Woolwich utan i Enfield Lock, en by tolf mil från London vid östra jernbanan. Vi inträda först i smedjan och se, huruledes öfververkmästaren utdelar råmaterialierna och emottager det färdiga arbetet. Hvarje smed erhåller stål och jernstänger af sådan tjocklek, som passar för det föremål, som han skall leverera. Ur denna försal inkomma vi i den egentliga smedverkstaden, hvarest man kan räkna icke mindre än fem och femtio härdar; dertill komma ånghammare, matrishammare och en mängd andra inrättningar, som menniskosnillet uppfunnit för att spara arbete. Hvad smeden har att förfärdiga, får sin skapnad i formar. De enskilta delarne af geväret bestå, som man vet, af särskilda stycken, af hvilka intet är det andra likt. Det skulle blifva särdeles dyrt och tidsödande om samma arbetare skulle förfärdiga alla de olika delarne med hammaren. Dessutom skulle det hos arbetaren fordra en ovanligt stor skicklighet och öfning att göra hvarje del på alla gevären så lik den ene den andre, att de kunde ersätta hvarandra. På detta beror likväl vid sammansättningen af gevären alltsammans. Derföre har man här strängt genomfört arbetets fördelning: en man förfärdigar blott svanskrufvar, en annan trycken, en tredje hanar o. 3. v. Man skulle kunna tro att dessa senare till följe af sin oregelbundna gestalt borde vara svåra att med hastighet förfärdiga i hundratusental, men det sker med underbar snabbhet. En smed drager en hvitglödgad jernstång ur elden, och lägger den på en viss del af städet, hvilken är urholkad. Gemensamt med en medhjelpare hamrar han jernstycket och efter få sekunder har han en oregelbunden massa, som passar i städets fördjupningar. Detta jernstycke bildar nu det plumpa ämnet till en gevärshane. Ingendera af de båda männen hafva annan sysselsättning än ofvanbeskrifna arbete; också veta de så säkert att moderera sin styrka, också träffa de så noga hvarje punkt, som skall hamras, att det är förvånande. Vana och öfning gifva deras muskler en visshet, som endast kan jemföras med musikerns färdighet att frambringa sina toner. Då det förberedande arbetet med gevärshanen är färdigt, trycker smeden en namnstämpel derpå, och den vandrar nu till en annan arbetare, som lägger den i en matris under ånghammaren. Hanen får nu genom några få hammarslag sin egentliga gestalt, och genom cen tredje inrättning afputsas ojemnheterna. För förfärdigande af bajonetter har man en märkvärdig machin, som ständigt öppnar ett gapande svalg och visar tvenne väldiga käkar af stål. Denna machin är af sådant värde att man kallat den modermatris. Dess käkar hafva en rad af hvarandra motsvarande fördjupningar, genom hvilka jernstången får sin erforderliga form. Man skjuter den hvitglödgad i käftarne på machinen, som ger den bett på bett; på detta sätt uträckes den och formas slutligen till en fullfärdig bajonett. Ringen, hvarmed den fäåstas vid geväret, förfärdigas särskilt och fastsvetsas sedan. Detta utgör de första af de sjuttiofem till åttio RR