Göteborgsposten – 10 augusti 1859, sida 1

sig i ständig rörelse — det är som konsttermen heter utan ända — och derpå föres trädstyckena liksom på en ström till en behållare, hvarifrån de sedan afhemtas och föras till de olika machinerna, hvilka gifva dem den önskade gestalten. För ett år sedan förfärdigades här för indiska armens behof mer än tusen munitionskistor af cederträ, hvilket föredrogs af det skäl att de hvita myrorna ej angripa detsamma. Krutkistorna för krigsflottan hafva en sexkantig form för att passa tillsammans i skeppsrummet och se nästan ut som biens rum i en vaxkaka. Man fodrar dem med koppar eller tenn och tillsluter dem efter fyllningen hermetiskt med vax. Der ligger ett oformligt block; efter förloppet af en fjerdedels timma har deraf blifvit ett fat i hvilket man inpackar patroner. En machin har sönderskurit det i krokiga stäfvor, en annan afhyflat kanterna, en tredje jemnar ändarne, en fjerde bringar dem i arbetarnes händer, hvilka gifva dem formen af ett fat, och en hydraulisk press gör det öfriga. Man har förfärdigat dylika fat på mindre än fem minuter. Under år 1856 blefvo 25,331 krutkistor och 287,171 ammunitionskistor förfärdigade. Vid 56-, 64och 98-pundare är bakstöten mycket häftig och lavetterna måste derföre vara särdeles varaktiga. Dessa äro derföre förfärdigade af tekträ och likna med sina blanka kopparbeslag snarare en vacker möbel än grymma mordverktyg. I jemförelse med dessa tunga massor likna de lättare, för fältartilleri bestämda lavetterna snarare barnleksaker, men alla utan undantag äro så fast-sammanfogade och sorgfälligt arbetade, att man skulle kunna anse dem för oförstörbara. Och likväl hafva de i krig så mycket att uthärda att de snart utnötas; så kommo t. ex. från Krim tillbaka blott få, hvilka ännu befunno sig i brukbart skick. Afven vid förfärdigandet af hjulen för lavetterna och vagnarne erfordras numera ej annan menniskoåtgärd än en persons, hvilken medelst den såkallade kopiemachinen rigtar nafven och ekarne. Tre eller fyra dylika machiner gå bredvid hvarandra och skötas af en enda arbetare. Hjulringen utskäres af en sinnrikt inrättad bandsåg ur ett enda block. I Woolwich ligger för närvarande fullständigt material för sammansättande af mer än 60,000 hjul. En machin och 6 hydrauliska pressar gifva den sista fulländningen åt dessa pjeser. Under pressarnes tryck gifver trädet ett pipande ljud ifrån sig; det måste dock underkasta sig. Allt är nu i ordning som det skall vara, och man kan när som helst fästa hjulet vid axeln. Alla hjul för ett bestämdt ändamål äro hvarandra fullkomligt lika, för att kunna ersättas af h varandra. Laboratorium är ej mindre märkvärdigt. Då de engelska trupperna skulle gå under segel för Varna fattades det bomber. År 1855 grundlades en fabrik för förfärdigande af dessa och andra slags kulor, i hvilken hvarje ton af sådane pjeser tillverkades för ett fem pund sterling billigare pris än privat-fabrikernas. Detta var en stor besparing och regeringen lät nu uppföra det stora bombgjuteriet i Woolwich, hvilket skulle kunna leverera alla verldens härar en tillräcklig mängd bomber. Med spänd uppmärksamhet betraktar man hela förfarandet, hvarigenom gammalt jern förvandlas i glänsande kulor, som utan tillhjelp af menniskohand genom sin egen tyngdvigt rulla ur fabriken direkte ned i skeppsrummet. För gjutningen finnas ett dussin ugnar, i hvilka man om hvartannat kastar jern och stenkol. Det förra råkar genom den starka hettan snart i smältning och rinner ned i bombformerna. Då kulorna något afkylt sig, gå de på en jernbana till polerverkstaden, hvarest de bringas in i en ihålig jernvals af sju fots längd och lika stor diameter. Denna vals svingas hastigt omkring, genom hvilken rörelse kulorna rifva mot hvarandra och på detta sätt rensa sig sjelfva från alla fremmande beståndsdelar. Efter denna putsningsprocess komma de,