Göteborgsposten – 10 augusti 1859, sida 1

ka ur hans händer och han fastsurrade det stadigt kring fören. — Stick på linan, fort, eller vi äro förlorade; ropade Jean-Marie. — Lucas Hede, som dock var en dugtig sjöman, förstod ej detta enkla tillrop, hvars mening en kajutvakt skulle fattat, han var liksom förslöad af ovädret. Jean-maries fartyg skyndade framåt, drifvet af strömmen och seglen; men skonaren till hälften fylld med vatten, motverkade med hela sin tyngd bogsertågets pådrifning. Stöten, som förorsakades häraf, gaf äfven vågen tillfälle att öfverskölja bogserfartyget; Jean-Marie bortsopades af vattnet och fördes långt bort från sitt fartyg. — Gosse, håll dig fast! ropade han med kraftig stämma, segla utmed Jardin-tornet,) akta dig för bankarne . . Gossen utstötte ett sönderslitande skri; att hjelpa skepparen var omöjligt, det insåg han, och samlande hela sitt mod, fasthöll han sig krampaktigt vid roderstången. Skonarens besättning hade kastat ut åror, sparrar, allt hvad de fingo tag uti, till JeanMarie; men snart försvann han bakom en klippa och under det den djerfve sjömannen stred med hafvet, hade skonaren, hvilken han räddat från en säker undergång, åter börjat röra på sig framåt, bogserad af Coquette, fördt endast af den modige lille skeppsgos) Ett torn bygdt på klippor i hafvet, på vestra sidan af inloppet till Saint-Malos redd.