Göteborgsposten – 3 augusti 1859, sida 1

Göteborg, d. 3 Augusti 1859. Bland alla ämnen, som fylla tidningsspalterna i våra dagar, finnes väl ingenting, som i lika hög grad är egnadt att misshaga och trötta den läsande allmänheten, som hvad man kallar tidningsgräl eller kanske oftare käbbel. Det torde också icke hafva undgått någon bland våra läsare, att vi allthitintills gjort hvad på oss ankommit att förebygga och undvika alla onödiga tvister med vår äldre och mäktigare yrkesbroder här på platsen. Att vi i värt sista nummer öppet och utan tvekan, men, så vidt vi kunna inse, med all den hofsamhet som låter förena sig med yttringarne af en djupt sårad rättskänsla, uttalat oss, har icke haft sin grund i någon benägenhet att nedsätta hr Hedlunds förtjenster, utan i medvetandet af vår pligt mot den allmänhet för hvilken vi skrifva, att gifva ett uttryck åt de känslor af harm och det ogillande som här på platsen väckts genom Handelstidningens språk i dess sista uppsatser rörande riksdagsmannavalet. Att vi icke alldeles misslyckats i vårt bemödande att iakttaga den rätta medelvägen mellan för mycket och för litet, synes också sjelfva vår vederpart hafva i någon mån erkännt, genom den undfallande artikel i sista Måndagsnummer, der Handelstidningens red. tydligen erkänner sig hafva felat, men söker att på bästa sätt draga sig ur spelet med tal om den för en rättskaffens man onekligen kinkiga situationen att vara egen advokat i sjuk sak. Med en från detta håll ganska vanlig lättsinnighet har emellertid hr H., under sitt bemödande att tillskapa ett åtminstone i afseende på yttre formen tillfredsställande försvar, gäng efter annan begagnat uttryck, som omöjligen kunna blifva utan svar å vår sida, ehuru vi annars skulle varit ganska benägna att vill