Göteborgsposten – 3 augusti 1859, sida 1

gerarne sofvo godt. Dagsljuset fann dem lördagsmorgon öfver Fort Wage i Indiana; ilande österut nådde de Toledo och sedan bar det af öfver Eriesjön. Vid Toledo hörde de resande, huru man från terra firma tillropade dem: ,Den sjön är stor, ,Det är Lake Erie! Far ej deröfver, ni gå förlorade. Folket tycktes vara mycket oroliga för de resandes öde och synbarligen okunniga om, hvilka de voro och om ändamålet för deras färd. Soluppgången, då luftseglarne närmade sig Eriesjön, skall hafva varit ytterst storartad. De kunde ej finna ord att beskrifva det sublima panorama, som utbredde sig omkring dem. Då de passerade Eriesjön, var deras kosa nästan rakt från Toledo till Buffalo. Från sjöns ångbåtar och skepp observerades de och helsades. Under färden var medelhastigheten omkring sjuttio eng. mil i timman. Just då de lemnat Medina, tilldrog sig en händelse, som kunnat blifva olycklig för professor Wise. Han uppsteg på ballongens öfra sida för att sätta någon lina tillrätta och inandades dervid så mycket vätgas, att han döfvades. Man anropade honom nedifrån, men då han ej svarade, uppklättrade mr Gager och fann honom helt och hållet sanslös. Med mycken ansträngning uppväcktes han och fördes i säkerhet. Detta var, utom orkanen, den enda obehagligheten. Den största höjd man uppnådde var nägot öfver två eng. mil. Ballongen var vid uppstigandet fylld med 75,000 kubikfot gas. Denna färd var ett förberedande experiment för en luftresa öfver Atlantiska oceanen. Aeronauterne äro mycket nöjda med sin färd och hysa den öfvertygelsen att luttseglationen på långa afstånd är mycket lätt verkställbar. Resan kostade ensamt mr Gager omkr. 2000 dollars.