Göteborgsposten – 13 juli 1859, sida 1

mistat något, svarade hon helt naivt: ,Nej. Hvem skulle tagit det? Detta förefaller ganska patriarkaliskt för den som är van vid huru med mitt och ditt plägar förhålla sig i de stora städerna, och bevisar att den bästa polismakten ligger i samvetets kraf och sedernas bibehållna enkelhet. I dag har en Göteborgare, en magister Rudgren, en bildad och hygglig man, aflidit. Han var ännu i går ute, tog sitt bad som vanligt på f. m., åt sin middag och gick med några bekanta bort att dricka kaffe, då han plötsligen sjönk ned mot bordet, vid hvilket han satt, och uppgaf ett rop af smärta. Han blef genast omsorgsfullt hemburen och vårdad, men all hjelp var förgäfves. I dag vid middagstiden afled han. Han lär i Göteborg ha en gammal moder och flera syskon. Det är en hård lott för ålderdomen att se sina unga stöd härjas af döden. Apropos Göteborgare, säger man att en betydlig del af badgästerna utgöras deraf och skall det bli ganska intressant att lära känna detta slägte, hvars företräden i så många fall erkännas, men hvars egenheter och otillgänglighet så ofta af fremlingar strängt apostroferas. Jag hoppas att intressantare och mera omvexlande ämnen skola låna sig till annat bref och tecknar emellertid Gustaf.