Göteborgsposten – 6 juli 1859, sida 1

terst ljusgula; många hafva vackra ansigten och vacker växt, de kläda sig efter ett visst mode, föra en liflig konversation och äro höfliga i umgänget. De unga mulattskorna kallas kreolinnor och jag har sett många utmärkt vackra flickor ibland dem. Negrerna känna sig oberoende och hafva ett medvetande om jemnlikhet, hvilket de veta att göra gällande i allmänna lifvet; de uppträda här på helt annat sätt än negrerna i nordamerikanska unionens södra stater. Hvarje neger i Cap Hayti, som har råd att gå i annat än trasor, kläder sig temligen enkelt, utan prål; men det vida öfvervägande antalet är utstyrdt på ett trasigt, vårdslöst och osnyggt sätt. De flesta gå barfotade, åtskilliga begagna sandaler, många äfven nedkippade gamla skodon. Mulatten deremot söker att kläda sig elegant, hänger, om möjligt, guldkedjor och dylikt på sig, och bemödar sig ständigt att söka ådraga sig personers uppmärksamhet. Barnen springa omkring i den svarta naturliga drägt, som vår Herre gaf dem i födseln. Några barn voro försedda med den sällsynta lyxartikeln af en smutsig skjorta. Jag såg några hästar på gatorna, små magra krattor, hvilka dock äro ganska uthålliga. Negern gör sig ej det besväret att skrapa och borsta sin häst, och derigenom får djuret ett uselt och kladdigt utseende. Åsnor ser man i stor mängd, men de äro märkvärdigt små. Negrinnorna gå icke gerna, de rida så mycket heldre på de små åsnorna. Oxar finnas i tillräckligt antal och blifva med afskyvärd grymhet behandlade af sina svarta körare; de arma djur, hvilka jag såg, voro genom slag eller stötar nästan hudflådda. Hundarne äro icke retsamma, utan underdåniga och tröga som negrerna sjelfva, för lata att morra eller skälla. Åt svinen inrymmer man den största frihet och jemnlikhet; den inställsamme ,stugugrisen har aflagt många besök i mitt rum. Jag har äfven sett ett får; detta är en märkvärdighet. Här på Hayti hafva menniskorna ull på hufvudet och fåret har lång rak ragg. Hayti är deremot riktigt getternas land. En köpman af de gulfärgade sade mig: ,man bedömer oss vanligen falskt, man bör anse oss som Fransmän, ty sådane äro vi i seder och språk, till idter och moral. Det sista är tyvärr riktigt. En annan kreol sade: ,i vår stad kan man icke uppvisa tio prostituerade, hvilket äfven bekräftades af en tredje. Denne tillstod helt uppriktigt att i hela Cap Hayti funnos icke 20 karlar, hvilka hade lagligen vigda hustrur. För 15 år sedan funnos alls inga äktenskap, sedan har den ene efter den andre beqvämt sig dertill, välförståendes emedan äktenskap vore ett europeisk mode, och emedan en verkligt gift neger eller mulatt anser sig förnämare än andra. På Hayti anses det fruntimmer, hvilket bor hos en man, såsom hans hustru; men utom huset underhåller han så många väninnor det behagar honom. Hos dessa tillbringar han några af sina lediga timmar, af hvilket slag han har tjugufyra på dygnet. Som ett hufvudkännetecken på respektabilitet anses alltid, att mannen icke om natten dröjer utom hus; för öfrigt må han göra hvad som honom lyster, han blifver alltid i högsta grad respektabel. En engelsk missionär sade mig, att den vigsel, som han då och då kunde få förrätta här, icke hade sin grund i någon föreställning om rätt och pligt, utan emedan man genom densamma ville hafva ett litet företräde framför andra. En ung mulatt yttrade äfven, att initiativet till äktenskap blifvit tagit af unga personer, hvilka uppfostrats i Europa och kommit öfver till oss. Från vår stad finnes det ständigt omkring ett tjog sådane i Havre eller i England, hvilka återkomma med kristliga idter, och understundom bringa det derhän med sina föräldrar, att de slutligen förmås, ehuru sent, att låta viga sig. Föröfrigt ändras förhållandena alls icke genom