Göteborgsposten – 6 juli 1859, sida 1

mr mum. mo ö nn man tillbjudit honom, om han så ville styra ett skepp, att det nödvändigt måste gå förloradt på klipporna. Med stor förnöjelse berättade han att en revolution utbrutit och att kejsar Soulouque blifvit fördrifven: Vi nu hafva President; allt vara lustigt i landet; rikt folk utgifva penningar; gamle herrn vara förjagad; mycket plaisir nu i landet. Vi kastade ankar framför tullhuset och genast kommo trenne tjenstersän ombord. Den ene, en bredaxlad af svett drypande neger, var högst illa klädd och hade ett gement utseende; den andre var en vacker mulatt med elegant drägt; den tredje, en gammal neger, var iklädd gamla kasserade soldatkläder och framställde en vandrande bild af narraktig fåfänga. Hans till åldern aktningsvärda gamla trekantiga hatt, en riktig s. k. ,väderklyfvare, hvilken satt något på sned på det ulliga hufvudet, passade honom ogement väl. Hatten var visserligen här och der litet barsliten och smutsig, men den passade, som sagdt är, förträffligt till mannen. I hans trådslitna uniform fattades de flesta knapparne och ingen brist fanns heller på lufthål å densamma, men sådant är ju mycket passande i det heta, vestindiska klimatet. En nyengländare sade mig, att på Hayti är hvar och en tiggare. Jag vet icke om han har fullkomligt rätt, men hvad herrar tjenstemän vidkommer måste jag instämma med honom. Lotsen hade knappt kommit upp på vårt skepp, förrän han frågade hvad vi hade att äta och dricka. Sedan han gjort sig ett godt mål, tiggde han tobak och derefter ånyo om ett stycke fläsk. På samma sätt gjorde den vördnadsvärde med väderklyfvaren, under det mulatten utfärdade ett tillståndsbevis med ,frihet och jemnlikhet till öfverskrift. Nu kunde vi gå i land. Lämpliga landningsställen, skeppsvarf och dylikt såg man icke till, deremot prålade öfverallt herrliga blommor, hyilka af negrerna ansågos såsom ogräs. Hos hamnkaptenen måste vi inskrifva våra namn och derpå låta presentera oss för befälhafvande generalen. Han var korpsvart, hade det mest intelligenta ansigte jag någonsin sett hos en neger, men satt i ett skräpigt och smutsigt rum, omgifven af paltiga soldater. Sjelf bar han en snygg uniform och väldiga epåletter, besatta med diamanter. Sedan vi underrättat honom, att vi för vår helsas vårdande ämnade en tid uppehålla oss på Hayti, och sedan resa till Port au Prince, hade vi rättighet att få taga afträde och gå ut för att taga staden i betraktande. Denna har två gånger blifvit planlagd, först af dem, hvilka från början grundlade honom och sedan af den stora jordbäfningen. Den består af en massa pittoreska ruiner, hvilka äro öfvervuxna med en yppig grönska och en rikedom af blommor. Emellan ruinerna ligga många envånings kojor och några med öfvervåning äfven. Den nyss nämnda stora jordbäfningen inträffade d. 7 Maj 1842 och var fruktansvärd ; nära 6000 menniskor omkommo vid densamma. En neger sade mig, att ,inom fem sekunder var hela staden kastad öfver ända. Öfverallt synas flera ruiner än hus, och af de sista äro många obebodda. Under franska väldet voro gatorna stenlagda, men nu ir till och med gatstenarne ruiner. Hvad som skonades af jordbäfningen, bortsköljdes af regnet. I södra förstaden såg jag några hundrade kojor, hvilka ula voro hopslagna af bräder, men ytterst smutsiga och förfallna. I sjelfva staden bygger man af sten ler tegel och öfverkläder murarne med murbruk. Magasinerna och handelsbodarne äro utan glasfönster, wilka öfver hufvud taget icke med förkärlek tyckes mfattas af stadens omkring 7000 invånare. Jag har cke sett ett halft dussin hvita menniskor; de hafva edan Dessalines galenskapsanfall, blifvit ,afskaffade. Mulatterna utgöra ungefär tiondedelen af invånarne, ch i deras händer befinner sig såväl all grosshandel om största delen af detaljhandeln. Man finner dem alla möjliga färgschatteringar från brungula till yt