(Insändt.) Bland de samhällsfrågor, som på senarc åren bearbetats med ifver, vältalighet och framgång, intager obestridligen qvinnans be frielse trån de skrankor, som åtskilliga på ur gamla fördomar grundade lagstadganden oci sedvänjor sått för hennes verksamhet, ett a de främsta rummen. De begge statsmäktern: ha icke visat sig helt och hållet otillgänglig: for det nya åskådningssättet, ty de ha ickt blott upphäft den lagparagraf, som endast un dantagsvis medgaf svenska qvinnan att för valta sin förmögenhet utan de ha äfven bör jat tillåta henne att välja yrken, hvartill man nen dessförinnan egt privilegium exclusivum Men under det ins. uppriktigt gläder sig öfver den riktning till ett bättre som härut innan börjat göra sig gällande och helsa hvarje reform, som grundar sig på en rättvi sare uppskattning af qvinnans andliga förmögen heter, välkommen, kan han ej gilla hennes kon kurrens med mannen i sysslor och förrättnin gar, som kräfva en högre grad af kroppsstyr ka. Det torde icke kunna bestridas att lik som inrymmandet åt qvinnan af rättigheter som förutsätta intellektuell och moralisk krat liknande mannens, bevisar att en nation upp nått en hög kulturgrad, så är qvinnans del tagande i göromål, som ej äro lämpade fö hennes fysiska krafter, ett tecken till natio nens råhet och barbari. En främling känne sig derföre föranledd till att draga för de svenska folket föga smickrande slutsatser, nä