Göteborgsposten – 29 juni 1859, sida 1

Nu mins jag det åter, sade gästen efter en paus och skakade hand med värden, som åter satt sig. Hade nästan fallit mig ur minnet. Ett underligt par dessa båda gamla sjögastar. Dender trumningen och deras drickning innebär en hel historia. Christian var värdens namn och gästens Jakob. Båda voro barn af samma by och på sin tid de ståtligaste ynglingar i hela nejden. Detta visste ock flickorna nere vid stranden så väl som uppe i landet. Anna visste det äfven. De kommo ofta på besök i hennes faders hus, hvilken var en välmående fiskare och högeligen stolt öfver sin vackra dotter. Christian hade ett präktigt hemman och en samlad styfver; naturligt att han då skulle vara en välkommen svägerson. Men Anna deremot höll sig till Jakob, som ingenting annat hade än sina trofasta, blåa ögon och sitt väderbitna, ärliga ansigte. Då Christian märkte sig vara den tillbakasatte, höjde han hotande sin hand och sade: Jag bryter halsen af dig, om du ställer dig in hos den flickan! Eller jag af dig, svarade Jakob med köld och vek ej en tumsbredd tillbaka. Nu lade sig fadren i saken. Han ville med våld föra flickan till altaret, för att se henne som Christians maka. Härpå svarade Anna: