Göteborgsposten – 18 juni 1859, sida 1

undervisning, tvärtom just på detta sätt släpat mig långsamt fram vid akademien, och derföre gjorde det mig godt in i själen, då grosshandlare X dagen efter det vi utkommit till landet klappade mig på axeln och sade: Herr Gilberd (ban brukade icke det vanliga Göteborgska uttrycket af ett naket herrn) inger mig så mycket förtroende, att jag icke vill lägga mig i gossarnes uppfostran hvad deras läsning vidkommer: doc vill jag endast bedja hr Gilberd att i tid göra dem bekanta med de s. k. klassiska språken, för att de vid den tidpunkt, då de ämna välja sitt vite genus, må fritt kunna följa sin egen ingifvelse. Jag fann nu hur orätt man gjort Göteborgs handlande, då man påstått att de allenast uppfostra sina barn för att i tid kunna ingå i affärerna och blifva fadrens kompagnon eller den som sauverar huset och firman. Man hade dessutom på förhand sökt inbilla mig att herrar köpmän fördöma hvarje sträfvan, som är af mera andlig natur än deras egen; jag har på den korta tid jag varit i hr X7s hus tvärsom trott mig finna motsatsen. Vi hafva hvarje dag sedan vi utflyttade haft besök af hr Xs affärsvänner, och oaktadt min ringa ställning som informator i ett sådant hus, har jag understundom sökt leda samtalet öfver börsnoteringarnes brohvalf, ötver det pågående krigets afgrunder, och funnit att sällskapet ej skytt utan tvärtom med största nöje räsonnerat öfver frågor hvilka äro vigtiga för vårt lands sociala och andliga utveckling.