Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 1

de och direkta att det ej fanns en enda sakförare som vågade gifva honom det minsta hopp. Han hade vistats öfver natten i ett litet värdshus ungefär tjugo mil vester om Columbia och hade följande dag derifrån fortsatt sin resa. Då han derunder färdades genom en skog, såg han ett lik liggande på vägen, hvilket föranledde honom att stanna och afstiga hästen. Det var kroppen af en medelålders man, dödad med knif; åtminstone funnos på hans bröst flera djupa sår. Lifsvärmen hade ännu ej flytt. Under det att min bror var sysselsatt med att vända om den döde för att bättre kunna se hans ansigte, hörde han någon närma sig, och då han blickade upp, syntes tvenne män framkomma från en i närheten befintlig gångstig. Han berättade för dessa på hvilket sätt han funnit liket och frågade dem om de ej kände hvem den mördade vore. De svarade härpå endast med en skakning på hufvudet, i det de anmärkte att han visste förställa sig bra. Straxt derpå beskyllde de honom rent ut att hafva begått dådet, och utan många omständigheter grepo de min stackars bror, förde honom till nästa by och framställde en formlig anklagelse, hvarvid de sjelfve uppträdde som vittnen. I början brydde min bror sig ej särdeles mycket om hela historien, och förargade sig blott öfver tidsutdrägten; men då han blef tagen i lagligt förhör, såg han att saken tog en sämre vändning. Det blef bevisadt att den mördade hade varit i samma värdshus, hvarest äfven min bror vistats under natten, och