Göteborgsposten – 15 juni 1859, sida 1

som kunde draga Förbundet in i striden. Mer Napoleon skall utan tvifvel vara på sin vak och så länge som möjligt låtsa som om har icke märker dessa fientligt sinnade hofs ut manande handlingssätt. Vi behöfva icke säga att vi icke kunn: sympatisera med ett dylikt beteende. Undei det att vi anse det som en borgen för Euro pas frihet att tyskarna äro eniga, starka oc Leslutna att ej fördraga något anfall af de ras grannar, skulle ett krig mot Frankrikt för att understödja österrikarna i Italien träf fas af ett allmännt ogillande. Tyskland bor de i första rummet tänka på sig sjelf, och dt resurser, som nu göra det möjligt för det samma att ställa stora armeer i fält, borde sparas till försvaret af das Vaterland unde: de förvecklingar, som de nästkommande årer kunna medföra. Förbundet är icke intresse radt i upprätthållandet af det österrikisk: väldet i Italien; många hålla före, och enlig vår tanka med rätta, att kejsardömet skull vara starkare om det ej ägde de afside: liggande provinserna Venedig och Milano Den fara, hvarför Europa bör akta sig, ä icke österrikarnes nederlag utan de stora de spotiska makternas orättvisa eröfringsplaner Den bästa garantien deremot ligger i der väg, som England valt — neml. allmänna oci fortsatta krigsrustningar jemte ett bestämd beslut att iakttaga den strängaste neutralitet Om Tyskland följer Preussens ledning oci nöjer sig med att vara beredt på hvarje hän delse, så skall denna fortfarande försvarsställ ning sannolikt hålla Frankrikes krigslystnat inom skrankorna, men om det störtar sig krig för att hjelpa den, som icke borde var i behof af någon hjelp, skall det utsätta sig för ett allmänt och rättvist ogillande.