Göteborg, d. 8 Juni 1859. Det gifves knappast något förhållande, hvars absurditet är så iögonfallande att det ej finner sympatier någonstädes — ja, äfven den gagneligaste och oskyldigaste reform har utsigt att bli motarbetad af någon fanatisk anhängare af det bestående. Ett nytt bevis på sanningen af denna märkvärdiga sats lemnar nummer 124 af Handels-Tidningen, hvari en insändare uppträder mot vår framställning om behofvet af en från vidskepliga meningar och orättvisa utfall mot påfven och det katolska presterskapet befriad upplaga af Luthers kyrkopostilla. De skäl, hvarpå han grundar sina påståenden äro af den påtagliga haltloshet, att deras upptagande till vederläggning måhända skall anses som en oartighet mot våra läsare, särdeles som de flesta af dem redan äro på ett dräpande sätt gendrifna af en sednare insändare i Handels-Tidningen. Men vi-kunna ej underlåta att underkasta den ifrågavarande uppsatsen en närmare granskning, då vi befara att dess författare af vår tystnad skulle draga den slutsatsen att vi funnit oss öfverbevisade. Af naturvetenskapens dåvarande låga ståndpunkt vill ins. finna Luthers oriktiga uppfattning af åtskilliga yttre företeelser förklarad. Detta är ett uppenbart misstag, ty till nä:tan alla de fenomener, hvari reformatorn spårade öfvernaturliga krafter, hade vetenskapsminnen redan då funnit de rätta förklaringsgrunderna. Men denne ljusets och sanningens väldige kämpe var i detta enda hänseende obskurant; han täflade med påfven och det romerska presterskapet i bestridandet af de naturvetenskapliga upptäckternas verklighet, och angrep Fru Hulda, högskolornas hedniska klokhet med en ifver, som ger anledning till.den för