Göteborgsposten – 8 juni 1859, sida 1

antalet af ridande batterier i ögonen. Denna brist kan hafva många skadliga följder, och åtminstone den, att man icke i ett gynnsamt ögonblick, då detta vapen kunde verka afgörande, kan hafva dem i tillräckligt antal att tillgå. En väl organiserad här, bör vara ordnad så, att den icke allenast kan slå fiender, utan äfven begagna den vunna segern, åtminstone bör den ej genom fel i organiseringen hindras deruti. Denna fördel eger icke sardinska artilleriet, i anseende till dess grofva kaliber och brist på ridande artilleri. Hela korpsens styrka under fredstid är 14,162 man, 1,242 hästar och 20 mulåsnor; på krigsfot är den dubbelt så stor. Geniregementet består af 10 kompanier Pontonierer och Pionierer; staben räknar 30 officerare, regementet 48 officerare, 1,065 underofficerare och soldater. Föröfrigt har hären dessutom en trossbataljon af 4 kompanier med 24 officerare, 140 underofficerare och gemene samt 206 hästar, hvilket antal naturligtvis vid krigstillfälle måste betydligt ökas. Af sjukvårdstrupper eger Sardinien 392 man i 10 afdelningar under 26 officerares kommando; 3,901 man karabinierer med 1,460 st. hästar förrätta tjenst som Gensdarmeri. Lätt inser man att denna här icke i något fall är vuxen den österrikiska; — ännu sämre blir förhäållandet om den måste anfalla och har låtit öfverraskningens ögonblick obegagnadt gå förbi samt lemnat österrikarne tid att koncentrera sig och intaga en ställning vester om Mailand. Utan understöd af en eller annan europeisk makt skulle ett sådant anfall blott vara en öfverdådig galenskap, och äfven med en fremmande makts bistånd är en lycklig utgång ganska tvifvelaktig.