Göteborgsposten – 8 juni 1859, sida 1

hoppas sångaren att molnen skola skingra sig för ho nom, och att ett regn af kopparmynt skall nedslå fö hans fötter. Ju mera han kan uppelda folkets pas sioner, dess mera fördel har han sjelf deraf. Fö några år sedan, vid det stora religionskriget, utgjor de gatsångaren en vigtig personlighet. Visserlige måste han kämpa mången skarp strid med de katol ska Irländarne; men slagen utföllo ungefär lika frå: båda parterna, emedan sångaren allena fick emottag: penningarne, och då hände det understundom att han till belöning för sina lyckade satirer på påfven och kardinal Wiseman kunde erhålla sexpencestycken, ja en och annan gång tillochmed shillingar. Då för för sta gången blickade tillochmed presterna välvilligt på sångaren, och togo honom, då nöden påkallade, unde: sitt beskydd. Detta lyckliga tillstånd varade likvä endast så länge som ögonblickets ingifvelse hos et fritt folk. Men sångaren var filosof; han förutsåg denna lyckans hastiga omvexling, och tog åter sin fi olin, för att ånyo spela sina gamla melodier, till des en ny ebb och flod inträdde i den allmänna opinio nen. Haynaus ankomst till England var ett verklig Californien för honom. Denna gång vände sig sån garen hufvudsakligast till qvinnorna, och dessa är de bästa kunderna. Om han förstod att genom me lodien eller orden kunna uppröra qvinnobjertat, så var han alltid säker på en rik skörd. Alla offentlig: festligheter och ceremonier gifva sångaren tillfälle at utveckla sin talang, och prinsessan af Englands för