Göteborgsposten – 4 juni 1859, sida 2

ulvar börjat gå anfallsvis tillväga och tränga jsterrikarne på alla punkter tillbaka. Redan synes franska hufvudstyrkan hafva gått öfver Sesia, och högqvarteret är flyttadt från Alessandria till Vercelli. Den 30 Maj gick kung Victor Emanuel under en liflig strid mot österrikarne öfver Sesia och bemäktigade sig Palestro. Af telegrammerna vill det synas som Öösterrikarne dagen derpå sökt angripa honom i denna ställning, men blifvit tillbakaslagna af de allierade. Tredje zuavregementet skall isynnerhet hafva utmärkt sig. Utan att bekymra sig om ett batteri om 8 kanoner och en skarp gevärseld gingo de öfver en kanal, klättrade uppför en brant klippa, anföllo österrikarne med bajonetten, kastade 400 af dem i kanalen och eröfrade 6 kanoner. Sardinarne skola äfven tagit 2 kanoner och de allierades förlust skall vara obetydlig. Hvad utsträckningen af de emot hvarandra stående härarnes linier vidkommer, är förhållandet nu helt och hållet ombytt emot för en kort tid sedan. Då stodo österrikarne i en ofantligt lång linea under det de allierade, ännu svaga och under afvaktan på förstärkning synnerligast af artilleri och kavalleri, hufvudsakligen hade koncentrerat sig emellan Novi och Casale. Nu hafva de deremot utvidgat sig ungefär i cirkelform från Casteggio och Montebello utefter Po och Sesia upp till Romagnano, under det österrikarne dragit sig tillsammans och bilda en liten, men väl skyddad hufvudlinea, sträckande sig från Pavia öfver Garlasco, der högqvarteret är nppslaget, bortåt Novara. Att de båda fienderna ej länge skola bibehålla dessa ställningar, kan man taga för afgjordt; synnerligast då de allierade härarne dagligen flytta sig närmare den österrikiska. Under afvaktan på något stort snart kommande lemna vi dem här tillsvidare. Vi skola nu vända ogs norrut och se till hvad den tappre Garibaldi tagit sig för. Den 27 Maj vid middagstiden ryckte han ut från Varese, sedan han afslagit österrikarnes försök att storma och gick sjelf offensivt tillväga. Vid den lilla byn Borgo-Vico på vägen till Como uppstod en hårdnackad fäktning, i hvilken österrikarne åter måste gifva vika. De trängdes tillbaka till höger mot Camerlava och gåfvo Como till pris. Här intågade Garibaldi om aftonen under kyrkoklockornas klang och befolkningens jubel. Han hvilade sin trupp blott öfver natten och ryckte tidigt följande morgon mot Camerlata, der österrikarne hade koncentrerat sig. Här uppstod en ytterst häftig strid: skottvexlingen fortfor med oafbruten häfughet till efter middagen, och först då segrade Garibaldi och förföljde de flyende österrikarne, hvilka drogo sig tillbaka till Mariano. Han befinner sig nu i Como, hvilken stad har erkännt sardinska regeringen som sitt öfverhufvud, och har frånskjutit sina förposter till Cantu. ÖOsterrikarne hafva deremot befästat sig i Mariano. Ryktet som blifvit utspridt, att österrikarne skulle slagit Garibaldi, har således de sbättre varit en osanning. De österrikiska ångbåtarne på Comosjön hafva fallit i hans händer och konung Victor Emanuel har sändt en af sina adjutanter till friskarehöfdingen för att lyckönska honom med anledning af hans segrar, hvilka måhända hafva mera att betyda, än man nu kan ana. Portugisiska regeringen har meddelat ständerna (Cortes) att hon beslutat blifva neutral under det närvarande kriget. — Hertiginnan af Parma har i en proklamation förklarat att hon vill hålla sig neutral och icke förnärma någon; men härmed kan hon aldrig mena ärligt, då hon, tillfölje af de bestående trakI taterna, tillåtit Österrikiska trupper från PiaI cenza att passera Parmas område. Med anlledning häraf har General Ribotti (Rebetti?) i spetsen för Toscanska trupper inryckt i ParI ma, och blifvit med jubel emottagen af befolksIningen. Redan förut hade parmesanska diI striktet Lunigiana rest sig till förmån för kung Victor Emanuel. — Provisoriska regeringen i I Toscana har nu officielt förklarat Österrike krig. I krigsförklaringen heter det, att Toscana förenat sig med Frankrike och Sardini.Jen i den pågående kampen för Italiens obe-troende. England, Ryssland och Preussen vililja dock icke erkänna den provisoriska rege