Göteborgsposten – 1 juni 1859, sida 1

rugia. Ett eget bidrag till armeen anlände I denna vecka till Rom i skepnad af 200 åsnedrifvare; äfven 1848 visade denna folkklass prof på en mycket krigisk anda. Manu måste I känna den lifligaste sympati för den sak, som de gå att försvara, och man kan icke låta bli att bedja för hela Italiens fullkomliga oberoende, men — ja der är ett men, som icke låter afvisa sig — historien kastar sin skugga öfver det tillkommande, ty menniskornas ärelystnad frågar icke efter friheten. Jag har redan berättat att de reguliera trupperna eller åtminstone en del af dem äro mycket oroliga, och häromdagen erfor jag från ett håll, som tyckes vara tillförlitligt att gäsningen bland dragonerna var så stark, att general De Gregorio fann sig föranlåten att gå till hans eminens, kardinal Antonelli, de apostoliska fiskarnas efterträdare, krigsministern m. m., för att förklara att han icke visste hvad han skulle göra. Det uppgafs att kardinalen uppmanat honom till vaksamhet, men tillagt att om den ej hjelpte, man skulle låta saken ha sin gång. Jag kan icke gå i borgen derför, men det är ingalunda osannolikt i detta sakernas kritiska läge, ty den allmänna entusiasmens ström är så stark att det erfodrades en bättre styrelse än Pius den niondes för att hämma den. Jag har förut nämnt att ett parti härstädes lärer önska att hans helighet begåfve sig till något annat land, till Spanien, till exempel; och sanningen att säga skulle han kunna utofva sitt politiska inflytande lika bra annorstädes som i Rom, ty hans helighet är, med respekt till sägandes, blott en boll i Frankrikes och Österrikes händer. Men detta rykte har kommit till påfvens öron, som genast motsade det genom att tillkännagifva att han ej i år ville göra sin vanliga utflykt till Porto dAzzio. Hvar hans helighet ämnar tillbringa sommaren är ännu obekant, ty inga order härom ha blifvit utfärdade. Enligt hvad jag hört berättas, ha de sista händelserna betydligt förmildrat regeringens sinnelag och domarna i Ruota tala ur en helt annan ton om fångarna. Man tror att de hvilkas process är oafgjord — huru länge den räckt vet jag ej — skola befrias, liksom omkring 320 politiska fångar i slottet Pagliano icke långt från Frosinone; i denna händelse skola de senare landsförvisas och kunna anses som ett bidrag af regeringen till den nationella armeen.